Start Uppåt Brädspel Postelin RR34 Tjurfight Vänskapskorruption Ateist, javisst! Jakt Vargen Hastighet

En gammal ateists funderingar

Ateism: "Begreppet spänner från avsaknad av tro på någon eller några gudar eller högre makter till aktivt avståndstagande från sådana".

Länkar öppnas i nytt fönster. Stäng, innan det blir för tjockt!
 


Barnets introduktion till religionen

1947 var jag sex år gammal och hade en lekkamrat som var sju och just börjat småskolan. En eftermiddag några dagar in på hans första vecka i skolan träffades vi i min sandlåda och jag hamnade i mitt livs första existentiella samtal – med påföljande existentiella kris.

”Har du svurit nångång?” frågade han. ”Öhh… Ja…” ”Då kommer du också till helvetet när du dör!” sa han – lite moloket, eftersom han själv inte precis silade snacket i vardagslag. Varpå följde hans ingående beskrivning av ”det brinnande Gehenna”. Detta var sjuåringens (och mina…) första lärospån från skolans värld – säkert inte i detalj utbroderade av Fröken men kanske kryddade av äldre skolkamrater.

Gustave Doré illustrating Canto XXXIV of Divine Comedy, Inferno, by Dante Alighieri. Caption: Lucifer, King of Hell


Tonåringens reaktion

Om jag överhuvudtaget hade något tonårsuppror så var det att jag – ganska stillsamt – kastade av mig det mentala ok, som religionen till slut blev för mig. Fram till och med konfirmationen hade jag, tack vare mina pragmatiska agnostiker till föräldrar samt min fotbollsspelande scoutledare/konfirmationspräst, ett hanterligt men ändå kluvet förhållande till den egendomliga, ologiska, osympatiska gud (och hans mera sympatiske son), som man liksom fick på köpet under sin uppväxt i skola och samhälle.

I gymnasiet blev religion i allmänhet, och den kristendom man växte upp med i synnerhet, bara för mycket. Kristendomskunskap var ett skolämne, ”Gud” definierades i stor utsträckning av Gamla testamentet och kristendomslärarna var äldre, högkyrkliga präster. De båda ämnena ”kristendomskunskap” och ”historia” (historieämnet med en helt annan sorts lärare!) beskrev på olika och motstridiga sätt hur kristendomen med missionärer spreds över världen och frälste folken, respektive utnyttjades av kolonialmakterna för att ta och behålla makt och att hantera folk och resurser.

Historien berättar om hur kristendomen ofta prackades eller tvingades på aningslösa människor, en religion med en (?) osynlig, nyckfull, avundsjuk, snarstucken, småsint högre makt, som kräver villkorslös ”tro” utan bevis för sin existens eller motprestation i detta livet. Allt för att få ett evigt liv, som ingen kan bära direkt vittnesbörd om. Eller för att åtminstone få en chans att leva vidare sin stund på Jorden. Till pjäsen hör att den allsmäktige uppenbarligen misslyckades med att skapa människan till sin avbild, eftersom hon är född i/med synd

Biologi och historia var stora intressen för mig under gymnasieåren och Darwins evolutionslära fick det mesta av existentiell karaktär, som brydde en tonåring på 1950-talet, att ramla på plats. T ex: Vart tog skapelseberättelse vägen? Alla religioner har/hade en! Jaha – det var bara en saga (en bland många), förenklad/dramatiserad/anpassad för ett gammalt, primitivt samhälle med en obildad befolkning?

Om evolutionsteorin nu till slut anses ok för de flesta kristna, men man ändå anser att det var Gud som ”tände ljuset” — då, för uppåt 14 miljarder år sedan (Big Bang) —  och om det drygt 12 miljarder år senare tog ytterligare 1,2 miljarder år att utveckla livet på Jorden: i vilket universum och i vilken tid har en allsmäktig gud då utvecklats? En gud som sedan  "skapade" —   vadå? Och som därefter skulle hålla reda på mig och varje annan människa och kräva trohet och lydnad av mig och alla andra människor, som levat och kommer att leva (men strunta i hur resten av alla biologiska varelser uppför sig…)? Nä, professor Victor J Stengers sentida uttalande, att "earth and life look just as they can be expected to look, if there is no designer God", kändes redan på sent 1950-tal som självklart.

Tonåringen: "Ergo: Hen [sic!] finns inte!"


Invändningarna mognar och förstärks

Innan jag går vidare med en mera vuxen(s) syn på denna problematik så vill jag vara tydlig med att jag skiljer på religion, som jag betraktar som nonsens och vidskepelse, och den nedärvda kultur som kommer ur religioner, i synnerhet kristendomen. Arkitektur, konst och musik, som inspirerats av religion, är ofta fantastiskt vackert och njutbart.

Jag har också respekt för människor, som tror på och utövar sina religioner, jag har goda och respekterade vänner som är präster och jag går i kyrkan på bröllop, dop och begravningar, för att hedra levande medmänniskor. Eller bara för att uppleva stillhet, musik och vacker arkitektur.

Med livets lärdomar och erfarenheter i backspegeln är det för mig helt klart att religion(er) är uppfunnet och omfattat av människor för att hantera sin dödsskräck och som förklaringsmodell för företeelser man inte kan greppa på ett vetenskapligt sätt. En grotesk logisk kullerbytta: Religiösa människor (t o m någon präst!) har, ofta med invecklade resonemang, påstått att gud måste finnas — eftersom han behövs för att man ska må bra!

Som vuxen irriteras jag av det överdrivna utrymme religioner, trosriktningar och samfund tar i samhället, liksom den vördnad som anses behöva krävas av oss andra. En "fredlig samexistens" mellan troende och icke-troende känns som ett önskvärt och självklart tillstånd men äventyras av de troendes uppdrag att missionera. Kristendomen håller, positivt nog, numera en allt lägre profil i detta avseende, medan islam seglat upp som en mera oförsonlig aktör. Trycket på västvärlden, att införa blasfemilagar (eller skärpa de som tyvärr redan finns), ökar och tar sig ofta utomparlamentariska (och ibland terroristiska) uttryck.

Att den sekulära staten ska ge frihet och utrymme för människorna att utöva religion är för mig självklart. Men att enskilda eller organisationer blir beskyllda för respektlöshet, om man kritiserar religioner och religionsutövning, är oacceptabelt.

Richard Dawkins är en brittisk biolog med inriktning på evolutionsteori och etologi. Han är också populärvetenskaplig författare och debattör och har profilerat sig som språkrör och tröstare för oss gudsförnekare (det finns massor av andra sajter för ateister på webben och Dawkins listar många av dem).


Mitt eget (och säkerligen många andras) främsta argument

I Dawkin’s "The God Delusion" känner jag igen många av mina egna invändningar mot att högre makter skulle spela någon annan roll i människans liv, än den människan själv fantiserat ihop. Men han formulerar sig bättre än jag själv lyckats med och redovisar flera som jag inte tidigare tänkt på!

Förvånande är dock, att han inte i ännu högre grad problematiserar, vad som för mig alltmer blivit det viktigaste indiciet för att alla gudar är uppfunna av människor, nämligen den utveckling (strömlinjeformning) av religioner och religiositet, som sker över tid och parallellt med (och tydligt påverkad av) all sekulär utveckling i ett samhälle.

Primitiva samhällen hade (och har) regelmässigt en mycket spektakulär, dramatisk och ofta omänsklig religionsutövning med illasinnade, nyckfulla gudar som kräver egendomliga och kostsamma uppoffringar av sina adepter. När samhällena efterhand mognar och bildningsnivån stiger, utvecklar folket sin ursprungliga religion i en human riktning, eller byter till en humanare tro. Judendom/kristendom/islam är inget undantag. Kristendomen har kommit längst: från gamla testamentets fruktansvärda gudsgestalt —  gemensam för dessa tre religioner —  har sonen Jesus tagit över via Nya testamentet. Och i modern tid har levnadssätt och handlingar, som förr var dödssynder, blivit ursäktade, tillåtna eller t o m gudibehagliga. Som tur är…

Motsvarande utveckling gäller – till en viss grad – "mainstream-versioner" av islam och judendom.

Tyvärr lämnar moderniseringen alltid större eller mindre grupper efter sig, människor som gräver ner sig i en gammaldags version av religionen och därmed hamnar på kollisionskurs med samhällets huvuddel. Större sådana grupper har t ex fått stort inflytande "over there".

Förenkling och anpassning/tolkning av det religiösa regelverket (t ex bibeln) till den naturvetenskapliga utvecklingen och kunskapsnivån är alltså en klart urskiljbar regel för religionernas förändring. Vid närmare betraktande gäller anpassningen f ö även till helt sekulära politiska och kulturella värderingar och yttringar i samhället. I linje med detta gäller också att övergångar från en äldre religion till en yngre, modernare, sker med bibehållande av vissa äldre sedvänjor, för att göra bytet smidigare. Äldre högtider tas över av den nya religionen för att trycka undan den föråldrade kulturen.


Bilden från The Richard Dawkins Foundation for Reason and Science.

Svenskans ”påsk” kommer av det hebreiska ordet pesach, som betyder "passera förbi". På engelska brukar termen "passover" användas. Detta syftar på Andra Mosebok 12:23, där Gud meddelar Moses att han kommer att döda den förstfödde sonen i varje egyptiskt hem, men passera förbi de dörrar som insmorts med blod från ett lammoffer. Genom blodmarkeringen kunde därmed de judiska gossebarnen överleva. (Wikipedia)


Syftet med dessa anpassningar är alltså att göra det enklare och bekvämare för folk att tro och utöva religion i samklang med samhällets övriga kultur. Då behöver man inte avstå från den kunskap och det livsmönster som samhället efterhand skapar. Och därmed, naturligtvis, blir det enklare för samfunden att behålla eller rekrytera medlemmar.

Denna princip, för utvecklingen över tid (”pick the nice bits and reject the nasty”), kan man urskilja – iofs med gradskillnader – i alla religioner och jag ser det som ett bevis på att gudar och religion redan från början är mänskliga påhitt.

Svaret på frågan, om varför människan i alla tider utvecklat religioner, är ganska uppenbart: Vi är hela livet medvetna om att vi ska dö. Religionerna uppstod (uppfanns) som en tröst och innehåller alltid ett, ofta villkorat, löfte om ett liv efter detta. Religioner har överlevt bäst i de många fall de förvaltats eller stötts av maktapparater, som utnyttjat religionen i sin maktutövning, t ex genom att kräva att folket "uppförde sig", mot att man skulle få evigt liv eller återfödas till "livet efter detta".

Richard Dawkins för ett resonemang för att göra troligt att religioner har tjänat människans utveckling på en "darwinistisk" nivå. En sak kan också med viss säkerhet visas: Gudar och religionsutövning är alls inte förutsättningar för att utveckla och bibehålla god individuell och samhällelig moral.


Vad tror jag då?

Ja, egentligen tror jag inte alls. Jag är däremot övertygad om att religioner är mänskliga konstruktioner, sprungna ur – och underhållna av – vårt behov av att kunna se fram mot någon slags fortsatt existens efter döden. Vi står inte ut med vetskapen att vi ska dö och att vårt eget medvetande då tar slut.

"The cradle rocks above an abyss, and common sense tells us that our existence is but a brief crack of light between two eternities of darkness." (Vladimir Nabokov)

Så "there’s no more to it then", än vår stund på Jorden? Jo, förvisso är tillvaron mer än vi ser och förstår! Men så länge vi inte kan uppfatta eller ens analysera/tolka fler än fyra av alla de dimensioner, som drivna fysiker anser beskriva universum, kan vi knappast få en rättvisande bild av de riktigt stora sammanhangen. Vilka dessa än sedan skulle vara, vore det förmätet av mig att tro, att de skulle inkludera ett personligt evigt liv. Och när jag behöver trösta mig eller sätta fart på tankar kring de större sammanhangen läser jag gärna populärvetenskapliga artiklar om filosofi eller kvantfysik, som jag kanske inte ens förstår, men aldrig New Age och aldrig Bibeln.

Eller, kanske jag har en tro iallafall? Jo, jag tror mycket på Ockhams razor! För den som sedan vill följa med mig och kanske grotta ner sig i filosofisk existentialism är detta en utmärkt startpunkt! Därefter kan man fortsätta här. Men några definitiva svar får man inte - varken på frågan i rubriken eller vad livet och döden egentligen innebär...


Ett par lustifikationer

När denna sida först sätts på pränt (juni 2012) har två kolossalt olika men mycket målande debatter blommat upp. De visar på hur religionen vördas och tillgodoses av ett – pro forma – sekulärt samhälle.

Det årligen återkommande mediagrälet om skolavslutning i kyrkan är den första i ordningen.

För mig är kyrkorummet en positiv kulturyttring och jag kan besöka gudstjänster för medmänniskors skull. Däremot är jag, bl a mot bakgrund av ovan redovisat, motståndare till att pracka på barn religion.

Skolavslutning i kyrkan utpekas ändå tydligen av en majoritet av befolkningen som en kulturellt tradition (och bör sålunda vara tillåten även i en sekulär skola). Traditionen i detta är dock en betydande överdrift. Under hela min skolgång (1949 – 1962) upplevde jag inte (och hörde inte ens talas om) en enda avslutning eller examen som var förlagd till en kyrkobyggnad – detta, märk väl, i en tid då skolan dessutom hade en tydligt kristet fostrande inriktning. Nej, skolavslutningar i kyrkan är ett betydligt mera sentida påhitt!

Samt och slutligen: I sommar har Transportstyrelsen avbrutit ett 20-årigt innehav av den personliga registreringsskylten "666" för en stackars motorcyklist. Motiveringen är nu att talet har en religiös innebörd och kan väcka anstöt. Fordonsägaren har sedermera istället ansökt om kombinationen DCLXVI, som är romerska siffror för samma tal. Det har också avslagits, med motiveringen att det kan uppfattas som stötande.

När skylten beviljades första gången var kyrkan en del av staten, Svenska kyrkan. När de nya, negativa, besluten fattades har kyrkan varit skild från staten i 12 år!

Det är naturligtvis häftigt för en gammal biker att kunna stoltsera med en sifferkombination som somliga anser symbolisera djävulen själv (vilket f ö nog inte är helt korrekt).

Vid en översyn av denna text (oktober 2012) har vi ändå inte sett slutet på historien. Mc-ägaren har tydligen lämnat in en ny ansökan, nu med kombinationen 29A - den hexadecimala beteckningen på 666, som används i programspråk för datorer (och därför f ö blev namnet på ett beryktat gäng, som konstruerade datorvirus!). Utgången emotses med spänning!

Transportstyrelsen meddelar f ö att alla regnummer med 666 kommer att fasas ut. Det innebär t ex att Åke Lindgrens regnummer GOD 666 [sic, läs den på engelska!] kommer att gå till historien...

Bild från The Richard Dawkins Foundation for Reason and Science.


PS.

I juli 2012 kom beskedet från Cern, om att Higgs boson, som vetenskapen letat efter sedan 1964, hade "setts". För en intresserad amatör stärker den observationen professor Stengers ovan redovisade citat, om att universums och jordens tillblivelse och existens inte bör, behöver eller ens kan förklaras med en skapande Gud. Och, som Dawkins menar, att de kristnas gud ivf inte är sannolikare än Oden & Tor eller vilken afrikansk stamgud som helst. Eller Jultomten? (Min slutsats).


© Tom Dahlstedt 2003 - 2017. Publicerad tisdag 12 juni 2012. Senast uppdaterad måndag 07 augusti 2017.