Start Uppåt Brädspel Postelin RR34 Tjurfight Vänskapskorruption Ateist, javisst! Jakt Vargen Hastighet

Brädspel

Bräde har spelats sedan urminnes tider, varianter av det nämns bland annat i gamla indiska legender som nard och liknar spelet ludus duodecim scriptorum (spelet om de 12 raderna) som spelades i det gamla Rom. Den variant vi redovisar här är det nordiska brädspelet, ibland kallat svenskt, och inte Backgammon, som visserligen spelas med samma utrustning men med andra regler (och påstås vara mindre spännande!). Ur gamla uggleupplagan av Nordisk familjebok kommer denna bild:

 

Det finns flera regelvarianter till bräde. Den jag mycket kortfattat visar här är ett koncentrat av vad jag har lärt av morfar under tidigt 1950-tal. I slutet hänvisas även till mera ingående regelbeskrivningar. Den som blir intresserad av min enkla redogörelse rekommenderas alltså fortsatta studier via länkarna nedan, bl a för att få ett hum om strategier, vokabulär, regeltolkningar och -varianter.

Utrustning

1 bräde, 15 vita och 15 svarta brickor, 2 tärningar (eller kanske helst ett par tärningar per spelare).
 

Spelplan och regler


De två spelarna har sina vardera 15 brickor i sina respektive utgångslägen (hus eller hem) på första tungan i första kvartalet. En spelare har ”vitt”, den andre ”svart”. Från huset skall brickorna föras ett varv motsols, tillbaka hem, vilket innebär ett steg bortom sista tungan i fjärde kvartalet. Detta görs med hjälp av tärningsslag, varvid man först slår var sin tärning för att bestämma vem som skall börja. Under spelet kan inte vita och svarta brickor samtidigt uppehålla sig på samma fält (ett sällsynt undantag redovisas senare).

Två 6-sidiga tärningar slås växelvis av spelarna och man flyttar efter de poängtal som kommer upp. Man får flytta antingen två brickor det antal steg som visas på respektive tärning eller en bricka alla steg som sammanlagt visas på tärningarna. Om man sålunda t.ex. slår en tvåa och en fyra, så får man antingen flytta en bricka två steg och en annan fyra steg, eller flytta samma bricka sex steg, men med ledigt utrymme eller motståndarblotta på antingen två eller fyra stegs avstånd. Man måste alltså kunna mellanlanda på tärningarnas poängtal, men får då själv välja i vilken ordning talen skall tas.

Om endast ett tärningsresultat går att använda, så gör man det (varvid det högsta skall utnyttnas om så är möjligt) och om man inte kan flytta alls, så lämnas turen över till motståndaren.

Vid allor, samma värde på båda tärningarna, gäller samma sak, men man skall använda varje tärningsresultat två gånger. Vid två fyror på tärningarna (”fyror all”) tas alltså fyra fyror med en till fyra brickor.

För allor finns ett viktigt och dramatiskt undantag då tärningsresultatet inte skall ska tas två utan tre gånger. Vid de tillfällen då en spelare slår sexor all i sitt första slag gäller att han flyttar ut sex brickor sex steg, dvs ställer sex brickor i en kolonn (ej band!) på första tungan i andra kvartalet. Dessa räknas alla som blottor och de brickor som finns kvar där när (om) motståndaren når fram och träffar tungan blir alla utslagna. Denna våldsamma start av partiet ger ett bra försprång om man hinner sprida och binda sina brickor men ger också motståndaren en chans att slå många blottor och kanske göra "Jan". Situationen är inte alldeles ovanlig och inträffar ju i genomsnitt vid vart 18:e parti. Min morfar ansåg att förfarandet kunde vara frivilligt. Det innebär att den som vill "fega" kan välja att bara ta en sexa (eftersom, med de vanliga reglerna, fler än en är omöjligt att ta i detta läge).

Band (flera likafärgade brickor på samma fält) får enbart bildas i huken (sista tungan i andra kvartalet) och i de två sista kvartalen. Om sex färgade band ligger i rad får motståndaren spränga ett av dessa, om det ligger i vägen för hans flytt.

 

Några av många begrepp

Allor - båda tärningarna visar samma värde, medför att varje tärning skall räknas två gånger.

Band -  två eller flera brickor ligger på samma tunga, går endast att bygga i de två sista kvartalen och på huken. Hemmet är från början ett band med alla brickor i.

Blotta - en bricka ligger ensam på en tunga går den att slå. Om man placerar sin bricka på en av motståndarens blottor så är blottan slagen och läggs upp på ribban.

Spränga - om sex eller fler tungor på rad är upptagna av motståndarens band, så är det omöjligt att passera. När så är fallet tillåts man spränga ett av banden genom att behandla hela bandet som en blotta. Därmed landar alla brickor som råkar ligga där på ribban och måste gå från början igen (kastas ut).

Kasta ut - spela in utslagen bricka från ribban. Man spelar brickan från ribban med tärningsslag, där endera tärningens poängtal måste motsvara ett ledigt fält, eller fält med motståndarblotta, i första kvartalet. Huset skall då räknas som första fält. Om band finns i ens första kvartal får dock detta sprängas om ledigt fält eller fält med motståndarblotta saknas. Så länge man har brickor utslagna får inga andra brickor spelas!

Hemmet - den tunga som följer omedelbart efter sista tungan i sista kvartalet. Brickor som ligger i hemmet läggs bredvid spelbordet

Huken - den sista tungan i andra kvartalet. Det är den första tunga man får binda på och ett bra utgångsläge för att fortsätta i de mera riskabla tredje och fjärde kvartalen.


Olika sätt att vinna

Partiet kan avslutas på olika sätt. De olika metoderna har olika värden och listas här i stigande ordning. Munken höjer värdet på den vinst den råkar delta i. Poängberäkning tillämpas lite olika, vilket bl a framgår via länkarna nedan.

Hemspel

När alla brickor spelats till hemmet

Uppspel

När alla brickor ligger på sista tungan i sista kvartalet.

Kronspel

När de fem sista tungorna i det sista kvartalet har tre vardera av brickorna.

Dubbelt Kronspel

När de tre sista tungorna har fem brickor vardera.

Trappspel

När de tre sista tungorna har tre, fem och sju brickor, stigande antal ju närmre hemmet de är, såsom en trappa...

Jan

Uttalas med halvlångt öppet a-ljud, som i skånskans "ja". Motståndaren blir Jan när han fått så många brickor slagna att de inte kan kastas ut igen.

Sprängjan

När man spränger sig till en Jan.

Munk

Vinst med munk sker (motståndaren blir munk) då någon av vinstvarianterna utom Jan och Sprängjan inträffar med minst en motståndarbricka slagen.


Kultur och länkar

Det var alltså morfar som lärde mig och jag minns väl hur han om lördagseftermiddagar och -kvällar med lock och pock bjöd in lämpliga offer för att spela bräde ("Sa du ha struk?"). Som en följd av detta kulturella inslag i barndomsmiljön har jag också ärvt en brädspelsterminologi som är mer omfattande än vad som här återgetts. Han hade bl a gamla benämningar på de olika kombinationerna av tärningsslag som vi fortfarande försöker använda. Det hör till god ton att annonsera sina slag för att minska risken för felflytt och missförstånd.

En ingående beskrivning av spelet med vokabulär, strategidiskussioner, ordningsregler (viktigt!), regelvarianter och slagens gamla benämningar mm, hittar du t ex hos Vasamuséets Brädspelsvänner.

Att bräde är ett historiskt spel förstår du om du tar del av den "gamla goda" skrivningen hos Tomas "Lipton" Wahlgren. Han har dessutom exempel på något annorlunda benämningar på slagen (som f ö stämmer bra överens med mitt arv efter morfar) och annan poängberäkning, än Vasamuséet.

Nu finns även möjlighet att spela bräde på Nätet!

Upp

 


©Tom Dahlstedt. Sidan uppdaterad tisdag 08 augusti 2017.