Start Uppåt AE Lundgren Borgvik Finska viken Hjärtum Kobergstrakten Mossebo SOIC SÖ Skaraborg Vara, Falköping

gunnar.pdf
karl.pdf
Lilla Edet
Lillie.pdf

 

Hjärtum, med Graveröd och Ström

Bilderna nedan är miniatyrer (thumbnails). Klicka för förstoringar, återgå sedan med "bakåt" i menyn på din webbläsare (eller på motsvarande knapp på avancerade möss eller tangentbord). Eller använd tangentbordskommandot [Alt+Vänsterpil].

Bilderna är stora och kan eventuellt förstoras i flera steg (använd gärna fullskärmsläge - F11 - och/eller zooma med [Ctrl]+[scrollhjul]). Särskild den högra bilden kan ta tid att ladda (men visar ett större område).

Fotot är taget av Olle Waller ca 1960 från Prässebergen på östra sidan om Göta älv och visar utsikten därifrån mot Graveröd och Esperöd. Graveröd, mitt barndomshem, syns i den lummiga grönskan rakt ovanför segelbåtens mast.

        

Mycket är satt på pränt om dessa trakter i Lars Manfred Svenungssons böcker om Hjärtum och Inlands Torpe, framförallt Inlands Torpe. Häradshistorik (1960). Andra exempel är Ernst Hollmans Flundre härad (två delar, 1938 och 1939) och Jan Sjöbergs Bygden vid Älven (1973). Den sistnämnda speglar 1800-talet genom de lokala tidningarnas notiser och annonser. Min redovisning blir kortfattad och, naturligtvis, subjektiv.

Älvdalen - en gränsbygd

Göta älv har sedan urminnes tider fungerat som en transportled av stor regional och nationell betydelse. Seglationen skedde ursprungligen på sträckorna mellan vattenfallen och forsarna i Vargön, Trollhättan, Åkerström och Lilla Edet (som oftast bara kallats ”Edet”) samt mellan Edet och Göteborg. På 1600-talet öppnades en första slussled förbi Edet. Sedan behövde omlastning inte längre göras där. Det stångjärn som skeppats över Vänern från de Värmländska bruken och sedan transporterats med foror på den gamla edsvägen från Brätte till Åkerström kunde därifrån tas på de råseglade älvsbåtarna ända till Göteborg. När första slussleden öppnats hela vägen förbi Vänersborg, Trollhättan och Åkerström år 1800 ökade transportkapaciteten avsevärt.

Under 1800-talet konkurrerade galeaser och ångbåtar efterhand ut älvsbåtarna (de råseglade "pesarna"). Med ångbåtarna påbörjades också en regelbunden persontrafik längs älven och senare även mellan Göteborg och Stockholm via Trollhätte kanal och Göta kanal.

   Älvbåt, s k pese, 1875

Om en resa 1882, med galeasen Helga från Vättern till Göteborg och tillbaka, kan du läsa här.

När Helga gjorde sina resor var älven inte lika mäktig som idag. Förbi Hjärtum var bredden 75 - 150 meter, jämfört med dagens ca 300. Breddningen berodde på den dämning som skedde, då en dammtröskel byggdes i Lilla Edet. Detta skedde 1916, i samband med bygget av Ströms sluss och avsikten var att man skulle slippa sluss vid Åkerström. Älven längs Hjärtums stränder steg då drygt två meter och vissa byggnader och vägar längs älvkanterna fick överges.

1926 var bron mellan Ström och Lilla Edet (den bro, som nu benämns "gamla") klar för trafik. Bygget hade tagit tre år. Tidigare hade alla fordon, som behövt korsa älven, varit hänvisade till färjor, bl a vid Graveröd (Smörjan). Person- och viss godstransport med roddbåtar hade i långliga tider pågått, både uppströms och nedströms fallen.

I min barndom var sjöfarten på älven mycket livlig. Under den tiden fanns inte längre några pesar i trafik. Ett stort antal två- tre- och t o m fyrmastade skutor transporterade timmer, pitprops, virke, kol, spannmål och ved men avlöstes efterhand av modernare fraktfartyg för malm, kol, gods och olja. Aspen och Mangen var de största, byggda för att till bristningsgränsen utnyttja slussmåtten men ro-ro var inte uppfunnet och fartygens däckshus låg fortfarande akterut. Ett antal mindre "Vielle Montagne", med nummer från I till IV, fraktade zinkmalm för företaget med samma namn, från Åmmeberg vid Vättern, via Göta- och Trollhätte- kanalerna till Belgien.

Kanalbåtarna, de s k Stockholmarna, Diana, Juno och Wilhelm Tham, var vackra inslag i den hektiska seglationen. En berättelse från Wilhelm Tham och "mannaminnesvintern" 1925 - 26 kan du ta del av här. Jodå, det var före min tid...

Om Trollhätte kanal, 82 km farled längs och genom Göta Älv, kan du läsa i en av Sjöfartsverkets avdelningar här. Bosse Arnholm har en mera historiskt inriktad (men lättillgänglig!) presentation här.

I december 2008 hittade jag några ärvda gamla fotografier från Lilla Edet. Du kan titta på dem här och jag är mycket tacksam för ytterligare information om och kring bilderna!

Bohuslän, dit Hjärtum med anornas boningar, Graveröd och Ström, hör, blev inte svenskt land förrän efter freden 1658.

Hjertum. Sn i Inlands Torpe hd, Göteborgs och Bohus län, utmed Göta elfs v. sida, närmast s. om Trollhättan. Örsjön på n. sidan är äfven gräns mot Vestergötland. 1,164 qv.-mil, hvaraf land 1,042 eller 24,117 tnld, 62 5/16 mtl, 3,394 inv., 1,724,050 kr. fastighetsvärde. Utmed elfven sträcker sig en odlad, tätt bebygd, vacker dal, hvaremot nästan allt det öfriga af denna stora sn är bergig skogstrakt med småsjöar och mossar. I elfven märkes närmast nedom Trollhättan: Åkerströms sluss, och på v. sidan: Intagans gästgifvaregård, Torps herregård med tegelbruk, Solums gästgifvaregård, Hjertums kyrkoby och poststation. Grafveröds varf, det stora herresätet Ström med qvarn och såg (midt för Lilla Edet på Vestgötasidan) vid Ströms kanal, som har 2 slussar. Staten eger här sammanräknadt 10 mtl. Näringarne äro, utom jordbruket, vedförsäljning, fraktfart på elfven och Venern, arbete vid ortens industriella verk o. s. v. Sn bildar med annexet Vesterlanda ett till Ström patronelt pastorat af 2 kl. i Göteborgs stift. [Rosenberg]

Före Roskildefreden hade bygden präglats och plågats av de återkommande krigen med Danmark-Norge. Efter freden led man under många år av den, ofta okänsliga och hårdhänta, ”försvenskning”, som genomfördes i Bohuslän. Så sent som i min barndom levde gränsbygdskänslan kvar och vi, skolungar på Ström, kunde inte ensamma korsa bron till Edet utan att riskera bråk med våra antagonister bland pesarna (ja, vår benämning på västgötarna var detsamma som öknamnet på älvbåtarna – i gengäld skälldes vi för ”baggar” av ”di svenske”). Må det därför vara mig förlåtet att jag, så mycket senare som 1971, kände vånda och motvilja när Inlands Torpe kommun inkorporerades med Lilla Edet och ”baggelandet” Hjärtum hamnade inom Älvsborgs länsgräns!

Graveröd

Min farfar Karl (1862 - 1932) var veterinär i Hjärtum 1888 – 1927. Han utnämndes till distriktsveterinär där den 1 januari 1913. Distriktet kallades först Inlands östra och senare Graveröds. Det lär då ha omfattat Hjärtum, Västerlanda, Grinneröd och Ucklum socknar. Han bosatte sig med sin hustru Klara (1865 - 1943) först i Sannersby Nordgård (Västerlanda) men flyttade hösten 1890 till Esperöd (samma hus som senare beboddes av kronolänsman Emil Forsmark). 1897 övertog han så ett köpekontrakt på Graveröd av sergeanten mm C M Holmqvist, som samma år köpt gården av sergeanten V Qvist. En tidigare ägare till Graveröd var (omkring 1893) den blivande (1900) riksdagsmannen Johan Larsson från Ucklum.

Farfar var veterinär och att kombinera det med ett jordbruk blev nog för mycket. Ännu i en almanacka från 1903 antecknar han om betäckningar, kalvar och grisar. I hans almanacka från 1909 har jag inte hittat sådant. Någon gång avstyckade han jordbruket och behöll boningshuset som han döpte till Klaraborg efter hustrun. Min far Gunnar är född på Graveröd 1903, liksom min bror och jag (1942 och 1941). Jag flyttade därifrån 1965, i samband med att jag gifte mig.

Följande bilder är från olika epoker på Graveröd. Bildtexter visas om du för markören över miniatyrerna. Om du klickar visas förstoringar men utan texter.

Gunnar på Graveröds gård omkring 1925 Karl, Gunnar & Klara ca 1925 Kaffe på gården ca 1930. Fr v syns Anna, Gunnar och Karl. Resten är okända. Gunnar, Bjarne och Henning på och runt Hennings bil, ca 1933 Lillie med systrarna Harriet och Tobs (Torborg), ca 1948. Skjulet i bakgrunden hade varit dass men var nu hönshus (t h) och redskapsbod (t v) 1951. Olle (i förgrunden) tog bilden, Anders och jag i bakgrunden. Gavelfönstret på 2:a vån blev mitt pojkrum från ca 1955.  

Ström

"Ström i Göteborgs och Bohus län, Inlands Torpe hd. Herregård i Hjertums sn vid Götaelf. Egendomen omfattar Ström 5 mtl, tax. 125,000 kr., Ö. Berg 1 1/8, Långeröd ½, Ryk 3 och Uxås 1/4, tills. 9 7/8 mtl, tax. 290,000 kr., Ströms qvarn 7,000 kr., såg 2,000 kr., hvartill kommer Röstorp i Vesterlanda sn. Segelleden går här förbi genom Ströms kanal, som har 2 slussar." [Rosenberg, uppgifter från 1878, dvs innan 1900-talets avveckling påbörjats]

Min morfar Uno Anderson flyttade 1913 med familjen från Laske Vedum till Hjärtum och blev förvaltare på Ströms säteri. Yngsta barnet, dottern Lillie, var då fyra år – hon skulle så småningom bli min mor.

Säteriet hade just bytt ägare genom att Inlands Pappfabriks AB sålt gården till ett konsortium, bestående av tre köpmän från Göteborg, för 460.000 kronor. Ägarna avsåg nog att tjäna snabba pengar eftersom de avstyckade och sålde ett antal mindre gårdar. Huvuddelen av säteriet köptes av Birger Svensson, som uppförde den nuvarande mangårdsbyggnaden. Tidigare hade Ströms Slott varit ägarbostad men det såldes till bruket och blev disponents- och tjänstebostäder. Säteriet var den största gården i trakten och tidigare ägare (före bruket) hade s k patronatsrätt, dvs han tillsatte präster i Hjärtum (kyrkoherde) och Västerlanda (kaplan) samt uppbar kyrkotionde mot att han höll kyrkobyggnader i Hjärtum och Västerlanda socknar.

Morfar tjänstgjorde som förvaltare tills ägarna sålde säteriet 1916. Efteråt ansåg han att arbetsgivarna/ägarna gjort sig skyldiga till avtalsbrott och en bitter skriftväxling om innestående ersättning vidtog. Den pågick en längre tid utan att morfar fick rättelse. Breven finns hos mig.

Farfars och morfars familjer umgicks och barnen lärde känna varann. Vänskap uppstod mellan fars och mors syskon. Far och mor var små och far gick dessutom i skola i Göteborg och bodde inackorderad där men kontakten mellan familjerna bestod. Lillie och Gunnar förälskade sig så småningom och gifte sig, dock inte förrän våren 1937, drygt 20 år efter att familjen Anderson flyttat tillbaka till Skaraborg (Falköping och senare Mossebo i Mölltorp vid Karlsborg).
 


©Tom Dahlstedt i cyberspace sedan 2003. Räknaren startad den 8 nov 2009. Sidan uppdaterad onsdag 09 augusti 2017.