Start Uppåt Jobb Intressen Fotogalleri


Intressen

 

Intressena har varit många och växlat genom åren. Av den långa, ändå inte kompletta, redovisningen nedan förstår jag nu varför man (nästan) aldrig lyckats riktigt fördjupa sig i någon hobby.

Här finns mycket länkar. Hittar du nån, som "tappat taget" eller leder vilse, är jag mycket tacksam för påpekande! Externa länkar i texten nedan öppnas alltid i nytt fönster. Du rekommenderas att stänga dem efterhand, annars kan det bli lite tjockt...


Släktforskning bilden på damen uppe i hörnet är en illustration till detta intresse. Det är min mormors mormor, Lovisa Regina Fridstedt f. Schagerström *1801 +1847. Selma Lagerlöfs förebild till huvudpersonen, Anna-Marie, i novellen Dunungen påstås hon vara. Hon var gift med brukspatron och hovkamrer Johan Magnus Fridstedt *1784 +1854, som då borde föreställt Teodor Fristedt i samma novell. Ålderskillnaden stämmer iallafall ganska väl.

Själva letandet efter anor i arkiven har alltmer kommit att kompletteras med "historieforskning" och hembygdsforskning, Det ger en bakgrund till de – oftast – ganska tunna personuppgifterna man hittar. Trava gärna på via länken här, så finner du mycket om detta intresse! Men kom ihåg att redovisningen, även den historiska, är selektiv och inriktad på min egen forskning. Du kan komma att uppfatta den som mycket subjektiv!

 Min släktforskning


Föreningsliv jag har genom åren samlat på mig erfarenhet från föreningsarbete i olika befattningar (alltför ofta som ordförande, eftersom den uppgiften tycks avskräcka de flesta andra). Som penschis har jag alltmer försökt att trassla mig ur föreningsarbetet eftersom det ställer krav på insatser under helger och kvällar, vilket inte längre känns av behovet påkallat. För den allmänt föreningsintresserade finns det en lättillgänglig dokumentation om föreningslivets administration och juridik hos Lennart Wasling. Hans hemsida är f ö rent fruktansvärt rolig (läs W:s CV!!), så ett besök är den värd!


Jakt jag har jagat sedan många år men inte särskilt frekvent. Till mina tidiga minnen hör älgjakterna på 50-talet tillsammans med min far och det jaktlag i Bohuslän där han deltog. Perioder med ordförandeskap i jaktklubbar och ett älgskötselområde har varit spin-off av detta intresse och den inneboende "föreningsmänniskan".

Hur man kan ha som hobby att faktiskt döda djur har jag fått frågor om. På en av mina "spretsidor" har jag därför resonerat kring jaktens etik.


Ledarskap — är ett slitet ord, som tidigare beskrev chefers och ledares förmåga och metoder att leda. I dagens debatt, litteratur och utbildning är ledarskap mera fokuserat på samspelet mellan människor eller befattningshavare i en organisation och innehåller t ex ledarskap (enligt den ursprungliga betydelsen), pedagogik, ekonomi och organisationsteori /-utveckling.

Att skaffa sig förmåga till ledarskap och att utöva ledarskap har alltid präglat officersyrket, och därmed mitt yrkesliv, på ett sätt som gör det omöjligt att vara ointresserad av ämnet. Alla militära skolor och kurser innehåller direkt eller indirekt ledarskapsutbildning – teoretisk och praktisk. Den mest lärorika men också påfrestande kurs jag själv utsattes för i detta sammanhang kallas UGL (Utveckling Grupp Ledare). Där får man ingå i en slumpvis sammansatt grupp och som gruppmedlem, s a s inifrån, uppleva hur gruppen utvecklas och genomgår olika faser under en veckas samvaro och med en mängd olika uppgifter att lösa.

Utbudet av teorier och litteratur om ledarskap (eller kanske borde vi använda "management" som beteckning på den moderna, utvecklade innebörden av ledarskap?) är massivt! Mycket känns bra och rätt, en del känns mindre funktionellt och trovärdigt (man kanske är för gammal för vissa teorier....). Oavsett den mängd åsikter och läror, som utvecklats i ämnet under senare år, är och förblir ledarskap en praktisk verksamhet!

Av de teoretiska resonemang jag själv utsatts för i min utbildning har jag nog glömt de flesta, även om de viktigaste förhoppningsvis ändå har påverkat mig. Efter den inledande aha-upplevelse, som Maslows behovspyramid gav mig som mycket ung officersaspirant, är det egentligen bara en bok som gjort ett gediget, kvarstående intryck: "Den tredje vägen" av Helge Thorpe och Shigeru Kobayashi.

Boken kom 1989 och jag kan väl tänka mig att många idag tycker att den känns mossig och överspelad. Båda författarna hade erfarenhet från praktiskt, civilt  ledarskap. Thorpe var tidigare utvecklingsdirektör hos LEGO (Danmark) och Kobayashi hade varit direktör (personalchef, tror jag) hos Sony (Japan).

En kärnpunkt i boken, som omspänner ett vitt fält från praktiskt ledarskap till organisationsutveckling, kommer jag särskilt ihåg och har dessutom praktisk erfarenhet av. Det är att man måste lita på sina medmänniskor i det avseendet att alla faktiskt vill göra sitt bästa - men man skall ha beredskap för att man då och då kan bli besviken! Ja, ja, jag vet det där om motivation och motivationsprocesser, men inställningen hos en ledare, att de flesta människor faktiskt oftast vill göra sitt bästa, är fruktbar!

Ett, i och för sig snart 30 år gammalt men mycket aktuellt och intressant begrepp inom området, är ”härskartekniker” (Ås, Berit 1978 Hersketeknikker) Härskartekniker är metoder att behålla eller skaffa sig obehörig makt över andra människor eller sätt att hävda sig själv genom att förtrycka andra. Metoderna utnyttjas oftast omedvetet men förgiftar stämningen i organisationen, drar ner produktionsresultatet och skapar vantrivsel för den som blir utsatt.

Man brukar definiera fem olika sådana tekniker, som nog kan urskiljas här och var på de flesta arbetsplatser, i organisationer och t o m inom familjen.

För att, som individ, bemöta omgivningens försök att utnyttja härskarteknik finns en motstrategi mot var och en av dessa tekniker. Och för att arbeta bort problemet ur ”företagskulturen” måste man vända på teknikerna, själv göra, och uppfostra sin omgivning att göra, ”tvärtom”. Dock utan att skuldbelägga dem som utnyttjar härskarteknik, eftersom det i sin tur skapar otrivsel och sämre resultat. Det kallas bekräftarteknik. Så här:

Härskarteknik

Motstrategi

Bekräftarteknik

Osynliggörande

Tag plats

Synliggörande

Förlöjligande

Ifrågasättande

Respekterande

Undanhållande av info

Korten på bordet

Informera

Dubbel bestraffning

Bryta mönstret

Dubbel belöning

Skuld och skam

Intellektualisera

Bekräfta rimliga normer

Berit Ås har från början definierat fem men senare ytterligare två härskartekniker: Objektifiering och (hot om) våld.

Problemet beskrivs oftast utifrån ett könsperspektiv men är minsann inte enbart ett genusproblem! Om du är intresserad av en fördjupning i härskartekniker så kan du t ex börja här.


Ridning — jag började rida på senare år (allting är relativt!), i augusti 2002. I två år (fyra terminer) red jag en gång i veckan och var senior i gruppen. För närvarande ligger denna hobby på is.

 


IT/PC/digitalkamera — Jag kom tidigt i kontakt med datorn som arbetsredskap. 1985 fick jag utbildning på Försvarsmaktens dåvarande administrativa datasystem och stiftade också bekantskap med den första Mac-en. 1988 skaffade jag en bärbar PC (se bilden nedan), 1989 fick jag en PC på jobbet och på den vägen är det sedan dess. I januari 2008 fick jag min nuvarande maskin, en HP Pavillion med 4 GB internminne, inklusive docka och 23"-skärm. I skrivande stund är den ny och känns som en formel 1-grunka!

Fotografier och andra bilder kan skannas, hanteras och lagras i PC:n, vilket jag utnyttjar, bl a i släktforskningen. Bildbehandling har blivit en hobby och digitalkameran är numera en ständig följeslagare, lika naturlig att ha i fickan som mobiltelefonen. Är inne på min andra, det är en IXUS 950 IS.

Att publicera sig på webben ger utlopp för flera olika "lustar" - skrivklåda och kreativitet i allmänhet samt en viss exhibitionism, förståss. Som framgår på annan plats har jag t o m haft tillfällen att hjälpa andra med detta, inom ramen för mitt lilla företag.

Dataspel är jag heller inte främmande för. Åtskilliga timmar har tillbringats med Sid Meyers Civilization. Det började redan med 1:an men på senare år har det varit  IV som gäller.

Har också ägnat mig lite åt ett spännande, vackert (och ofta halväckligt), numera obsolet, rollspel som hette Morrowind. Det följde med grafikkortet till min förra PC. Nu funderar jag på att ge mig på Skyrim! Snabba, finmotorikkrävande alster, som flygsimulatorer och Grand Theft Auto är dock inget för mogna män...

Intresset under denna rubrik hör nog ihop med dragningen till litteraturens och filmens science fiction. Tänk om man kunde få vara med och uppleva lite mer av utvecklingen mot det som redan benämns ubiquitous computing! Fast när/om mänskligheten passerar the technological singularity är det nog bra om man redan stigit av tåget...


Läsning — periodvis läser jag, mest skönlitteratur i genrerna science fiction, sjöhistoriska romaner, thriller (Alistair Mclean och Desmond Bagley för länge sedan, ytterligheter som Tom Clancy och John Grisham samt åtskilliga andra senare), fantasy (Tolkien i små doser) och någon deckare (Leif GW Persson,  Anne Holt, Liza Marklund och Henning Mankell). Stieg Larsson, naturligtvis! Jan Guilliou och hans övermänsklige/-politiske/-pedagogiske flottist Hamilton har naturligtvis inte gått att undvika. Det har också blivit en del svensk historia, i anslutning till släktforskningen.

Science fiction har alltid fascinerat mig. Det finns ju en uppsjö av författare. Favoriter numera är Arthur C Clarke (naturligtvis), Kim Stanley Robinson och Greg Bear - även om jag inte på långa vägar läst ens merparten av vad de har skrivit. Robinson är ingen utpräglad SF-författare men har i sin trilogi om Mars på ett detaljerat och realistiskt sätt beskrivit en framtida kolonisering och terraformering av vår granne i solsystemet. Jag tror inte sviten är översatt till svenska. Stilen är knastertorr men resultatet spännande och fantasieggande. Robinson får en länk här. En annan, som snöat in på Robinsons trilogi (inga jämförelser i övrigt!) är grafikern Ludovic Celle. Han manipulerar de senaste bilderna från Mars, så att de associerar till KSR:s böcker!

Greg Bear är helt annorlunda! I Eon och efterföljaren Eternity vänder han bokstavligt talat ut och in på både tids- och rumsdimensioner på ett sätt som gör att man nästan tror på att det kan hända. Han är en modern efterträdare till gamle Isaac Asimov (som jag tuggade i mig, parallellt med Biggles-böckerna på 1950-talet), men Bears historier känns mer övertygande trots hans halsbrytande hantering av dimensionsbegreppen. Mer om Bear here!

En SF-författare jag på senare år bekantat mig med och uppskattar mycket är Vernor Vinge. Han är professor emeritus i matematik och IT-vetenskapare, som skrivit science fiction sedan 1990-talet. Tyvärr är han inte översatt till svenska, så det blev att bita ihop och börja knöla med den tekniska fack-engelska, som inte ens var påtänkt när man pluggade detta språk (och i vissa fall inte är det ännu — kolla här!!). Den första av hans böcker som kom i min väg var den 2006 utgivna "Rainbows End" (nej, ingen genitivapostrof!). Den handlar mycket om hur han föreställer sig Internet(s efterföljare) år 2025. Intressant, ibland rolig, spännande (så småningom) och rätt skrämmande. "Augmented reality" är bara förnamnet för miljön här.

Sedan dess har jag avverkat flera av hans alster med stor behållning, bland dem "A Fire upon the Deep", som han gav ut redan 1992. Det är (del av) en rymdodyssé med halsbrytande perspektiv — särskilt om man, som jag, fått lära sig, att ljushastigheten är absolut maxfart i universum. Uppföljaren The Children of the Sky är — i skrivande stund — just inköpt från SF-bokhandeln och väntar på nattduksbordet medan jag läser om "A Fire..." för att få ett bra sammanhang. Det skiljer 20 år mellan utgivningarna av dessa två. Spännande!

När det gäller sjöhistorierna började det med C S Foresters Hornblower (på originalspråket, det var så jag i tidigt 1970-tal började förmå mig till att läsa litteratur på engelska). Andra uppskattade författare är Ellis K Meacham, Alexander Kent (pseudonym för Douglas Reeman), Adam Hardy (pseudonym för Kenneth Bulmer, som även skriver SF!) och Dudley Pope. Det handlar alltså mest om British Navy vs Napoleon, East India Company och föregångaren till US Navy — sjökrig och pirater under 1700- och början på 1800-talen.

Först i sen tid snubblade jag slutligen på det riktiga esset inom detta ämnesområde: Patrick O'Brian! Hans svit på 21 (20½) romaner, om det omaka paret Jack Aubrey, officer i Royal Navy och läkaren och vetenskapsmannen Stephen Maturin, är den mest fascinerande serie jag läst, alla kategorier. Under 2013 förbrukade jag dessa böcker i en för omgivningen plågsamt hög takt. Min stora lycka var att jag stötte på honom sent och därmed hunnit avverka övriga ovan uppräknade författare i genren och att jag för en gångs skull lyckades läsa serien i rätt ordning! Här har jag ytterligare utvecklat mitt omdöme om denne lysande berättare.

Och det finns fler författare i denna genre — kolla här!

Poesi eller annan mera högkulturell litteratur då? Njae - lite Selma Lagerlöf har det väl blivit eftersom hon hör till släktträdet och har beskrivit släktmiljöer mm. Men det var nog lite för mycket Stagnelius, Atterbom och Lenngren (och Strindberg!) i skolan — sådana motgångar sitter i...

På senare tid har det bl a blivit mera Guilliou, ett par Håkan Nesser och några Leif GW Persson. Plus tyvärr en del alster av andra svenska deckarförfattare, som ofta lämnat en kall. På välkommen-sidan finns f ö just nu en "kräkla" över ett par riktiga stolpskott till böcker...

Den litterära konsumtionen boostades under åren med lastbilskörande av "hörböcker". Närstående presentreade mig alster av Guillou, Leif GW Persson och Stieg Larsson på CD. Resorna blev mycket kortare av detta...


Segling och båtliv — var ett stort intresse under 1960--80-talen. Hade aldrig egen båt (undantaget ett par segeljollar och en kanot), men några kamrater att snylta på. Tog skepparexamen (på det gamla sätten med examen vid sjöbefälsskolan i Göteborg!) och gick t o m en kurs i astronomisk navigation.


Motorcyklar — intresset kom tidigt och uppmuntrades av officersutbildningen. Hela familjen ägnade sig åt mc under en period (ungefär 1989 - 1996). Som ordförande i Sveriges Militära Idrottsförbunds motorsportsektion (SMI Motorsport) hade jag ett par år tillfälle att följa Försvarsmaktens six-days-lag i enduro — ett riktigt kul "resande teatersällskap"!


Brädspel - är ett gammalt nordiskt spel som använder samma utrustning som Backgammon. Bräde var ett av min morfars stora intressen och han lärde upp barn och barnbarn. Numera spelar jag sällan men vill gärna hjälpa till att bevara spelet till eftervärlden. Vill du veta mer om bräde, titta här!


Musik och dans — ja, det känns lite förmätet att ange musik som ett intresse, eftersom det antyder någon slags kompetens inom området. Istället är det ett gebit som jag verkligen saknar förmåga inom. Och är det något i livet som grämer mig (det är verkligen inte mycket), så är det denna oförmåga att sjunga och utöva musik. Däremot kan jag njuta stort av musik, vilket man får vara glad över.

Favoriter, som dyker upp vid lite eftertanke, är damer med skarpa pipor: Sissel Kyrkjebö, Sarah Brightman, en ung Whitney Houston, Malena Ernman, Nana Mouscouri, Carola, Susan Boyle och varför inte Sanna Nielsen. Men även udda läten, som gammal glad jazz med t ex Papa Bue's eller Mr Acker Bilk liksom militärmusik med spännvidd från Arméns musikpluton till The Pipes and Drums of the Military Band of the Royal Scots Dragoon Guards. Eller varför inte lite gammaldags Rock'nroll?

Dans är å andra sidan ett område där jag åtminstone inte känner mig helt bortkommen. Som 13-åring anmälde en framsynt moster mig till en kurs i modern dans. Trots att man i den åldern hade en gedigen motvilja mot slikt trams så genomfördes kursen och satte sina spår. Det är något jag haft anledning att vara tacksam för och tycker mig haft både nytta och nöje av.

I mogen ålder har sedan hustrun och jag haft mångåriga perioder, där vi utbildat oss i och utnyttjat både kultis (gammaldans) och bugg som motionsdans och haft jättekul med det.


Resor — är ju också kul.... Familjen hade t o m en husvagnsperiod under 80-talet. Nu fantiserar vi ibland om hur det skulle vara med husbil... 


Min första "laptop" från 1988 jobbade i DOS, hade monocrom skärm, saknade hårddisk och var utrustad med två floppydiskstationer för DD-disketter (!). Numera sitter hustru och jag med varsin modern laptop i ett trådlöst hemmanätverk med bredband, scanner, skrivare och backup. Dessutom har jag diverse utdaterade PC, en Palm Vx med GPS och en iPAQ 3660 till ingen nytta i olika förrådsutrymmen. Mycket vatten har runnit under broarna...


©Tom Dahlstedt i cyberspace sedan 2003. Sidan uppdaterad tisdag 08 augusti 2017.

Start Uppåt Jobb Intressen Fotogalleri