Start Uppåt Folkmängd Järn- & bergsbruk Industri Jordbruk Kommunikationer Krigsmakten Kvinnans ställning Mått & mynt Regentlängd Skolor Socknen Statstjänstemän Stormakten Utvandringen Vård Väder

 

Measures and money

Mått och pengar


Bakgrunden till denna sida, liksom många andra på webbplatsen, är att illustrera miljön kring de anor man dokumenterar i sin släktforskning. Ambitionsnivån är då ofta måttlig och målgruppen egentligen ”de närmast sörjande”.

På vissa ställen uppmuntras jag dock att ”spänna fjädern” lite extra. Oftast beror det då på att ämnet intresserar mig särskilt. Så är fallet här, men dessutom sporras jag av att sidan rönt viss uppskattning även i vidare kretsar.

Besöksfrekvensen tyder på ett allmänt behov och intresse för ämnet och förvånansvärt många besök är långväga. Därför finns det numera också en engelskspråkig version.

Man kan förmoda att besökaren ibland har ett specialintresse och/eller kunnande som skulle kunna bidra till en vidareutveckling av uppgifterna. Har du någon fråga eller något du vill komplettera med är du sålunda mycket välkommen att höra av dig!

E-post till webbplatsmakaren

In English:

 

Mått

Källor: Albert W Carlsson – "Med mått mätt" (1997), ISBN: 91-27-34962-4, Nordisk familjebok (Uggleupplagan), Bonniers lexikon 1974, Tore Frängsmyr - Ostindiska Kompaniet (Bra Böcker 1976) samt diverse internetsidor (bl a Nordiska museet Bengt Wadbring) och tidningsartiklar/-notiser.

Historik och lite funderingar

Före 1665 förekom lokala mått i olika landsdelar och samma måttbenämning kunde ha olika innebörd. 1665 beslöts om ett enhetligt måttsystem. Ytterligare en måttreform infördes år 1735.

En genomgripande modernisering genomfördes 1855, då decimalsystemet påbjöds. Folk var, inte oväntat i dessa sammanhang, konservativa och övergången gick trögt. Från 1863 bestämdes att decimalsystemet ovillkorligen skulle tillämpas, vilket uppenbarligen ställde stora krav på nytänkande både hos handlare och allmänhet. Härom vittnar t ex denna "Hjelpreda" från 1862.

Metern infördes från Frankrike och antogs 1878. Efter en övergångstid blev systemet det enda lagliga från 1889. Trots detta levde de gamla måtten kvar i vardagligt bruk under lång tid.

Mått och mätning har alltid varit en allvarlig sak. Långt in på 1800-talet kunde man dömas till dödsstraff för förfalskade mått.

Från början och i många fall fram i ganska sen tid var måtten alltså ungefärliga och relaterade till företeelser som kunde variera mellan yrkesgrupper eller t o m från person till person och från en trakt till annan.

Tidens mätmetoder innebar också begränsningar, åtminstone dem som stod flertalet till buds. Jag finner det egentligen opraktiskt och ganska meningslöst att t ex tänka på en gammal svensk mil som 10688 meter, eller att en fot motsvarade 296,9 millimeter och att skålpundet vägde 425,076 "moderna" gram, eftersom samtiden inte hade möjligheter att mäta med den noggrannheten. En avrundning till ”drygt 10 kilometer” eller ”3 decimeter” eller "ett knappt halvkilo" räcker nog för de flesta behov. Trots det har jag (oftast) använt onödigt många decimaler i det följande…

 

 

Längdmått

Kroppsmått

Sedan gammalt använde man personliga mått; fot, tum, armslängd etc. Det innebar att måtten var ungefärliga:

Stenkast

Den längd man kunde kasta en medelstor sten, dvs 50 steg ca 40 - 50 meter.

Steg

Längden av ett steg

Famn

Måttet från långfingerspetsen på vänster hand till höger hands långfingerspets då båda armarna är utsträckta så långt som möjligt

Aln

Längden från armbågen till lillfingerspetsen

Fot

Längden från hälen till spetsen av stortån

Spann Ett stort spann  är avståndet mellan fingertopparna på tummen och långfingret med utspärrade fingrar. Ett litet spann  är då avstånd mellan tummen och pekfingret. Eftersom händer kan vara olika stora är detta bara ungefärliga mått.

Tvärhand

Bredden över handens fyra fingrar

Tum

Bredden över tummen

Fingerbredd

Bredden över långfingret

Sammanhangen mellan dessa sorter fanns i hur man uppfattade normala proportioner i människokroppen. Sålunda blev 1 famnar = 2 steg = 6 alnar = 12 fot = 36 tvärhänder = 144 tum = 180 fingerbredder, ett stenkast var 50 steg, osv. I de fasta måtten nedan har sedan kroppsmåtten standardiserats. 

Fasta längdmått

Mil

1 mil var=6 000 famnar=18 000 alnar=36 000 fot=10 688 meter. Milen indelades i 4 fjärdingsväg om 2 672 meter eller 4 500 alnar. Milen infördes 1699 som enhetsmått och skulle representera avståndet mellan gästgivaregårdarna. Dessförinnan var milen olika lång i olika landsdelar. Från 1889 då metersystemet infördes blev 1 mil (nymil)=10 km=10 000 m.

Aln

1 aln=2 fot=4 kvarter=59,4 cm. Alnen var ett huvudmått, som övriga längdmått relaterades till. Den upphörde som officiell måttenhet med metersystemets införande 1889.

Fjärdingsväg

1 fjärdingsväg=4 500 alnar=2 672 meter. En fjärdingsväg var en fjärdedel av en gammal svensk mil.

Steg

1 steg motsvarade 1/2 famn=90 cm.

Famn

1 svensk famn är 6 fot=3 alnar=1,78 meter. Famn användes till sjöss, bl a som mått på vattendjupet, men då var det ofta engelska mått (se nedan). Famn har använts även som ytmått och som rymdmått för att mäta upp ved. Ved mättes f ö oftast i s k stjälpt mått, dvs inklusive den luft som vedlasset innehöll. Motsatsen kallades välstaplat mått. Stjälpt mått innehöll bara drygt hälften så mycket ved som välstaplad. Se motsvarande resonemang om torra varor under "Tunna" nedan.

Kvarter, Spann 1 kvarter=1 spann=¼ aln=6 tum (verktum)=148,4505 mm.

Tvärhand

1 tvärhand=4 tum=9,9 cm.

Fot

1 fot=1/2 aln =2 kvarter=12 tum (verktum)=29,69 cm. Fot används fortfarande i England och USA (1 foot=30,48 cm).

Tum

Mellan 1665 och 1855: 1 tum=1/24 aln=1/12 fot=1/6 kvarter=2,474 cm.

I 1855 års decimalsystem var 1 tum=1/10 fot=2,969 cm och indelad i 10 decimallinjer.

Som mått på verktyg och material kan engelska tum (inch) och fot (foot) fortfarande sällsynt förekomma: 1 inch=2,54 cm (1/12 foot).

Fingerbredd

1 fingerbredd=1,85 cm

Nautiska längdmått

På grund av hur navigering och bestickföring sker till sjöss brukade man (och gör så oftast fortfarande) bågmått över jordytan. Stora avstånd mättes då ibland i storcirkelgrader men oftast angavs avstånden i minuter (distansminut, storcirkelminut = 1/60 storcirkelgrad). Eftersom jorden är tillplattad från polerna blir dessa minuter inte lika långa överallt, så distansminuten har fastställts till 1/90*1/60=1/5400 ”af meridiankvadrantens längd enligt Bessells beräkningar” (Nordisk familjebok, Uggleupplagan), dvs 1852 meter. Benämning blev nautisk mil, för att undvika sammanblandningar med landmil och olika tidigare sjömil eller olika verkliga storlekar på bågmåttet minuter.

Begreppet sjömil är gammalt och har givit upphov till problem, eftersom uttrycket förekommit internationellt, men storleken varierat. En svensk sjömil var lika med 1/15 av en ekvatorsgrad, dvs 7420,4 meter, medan de stora sjöfartsnationernas sjömil (sea mile, mille marin, zeemijl, seemeile) var detsamma som nautisk mil. De brittiska och franska måtten lieue och league var tre nautiska mil (distansminuter).

Knop är inget längdmått utan benämningen på hastighet till sjöss (och numera ofta i luften). En knop är en nautisk mil per timma.

Storcirkelgrad

1 storcirkelgrad är ungefär 60 distansminuter eller 111 km.

Nautisk mil, distansminut

1 nautisk mil är 1852 meter.

Sjömil

1 svensk sjömil var 7420 meter.

Kabellängd 1 kabellängd var ursprungligen 100 famnar=178 m. Senare blev en kabellängd=185,2 m=1/10 nautisk mil (distansminut).

Famn, Fot

Många sjökort var brittiska och även i svenska fartyg brukades, t ex för angivande av vattendjup, de engelska måtten famn och fot, vars storlekar inte överensstämde med de svenska, som användes på land. 1eng. famn = 1,829 m. och 1 eng. fot = 0,3043 m.

 

Upp

Rymdmått

Torra varor

Tunna

1 tunna=2 spann=56 kannor=146,6 liter struket mått eller 164,9 liter fast mått (med råge). Med struket mått menas att kannan eller tunnan strukits av med ett strykmått. Det var ett mått utan packning eller skakning. Det kallades också för löst mått. Med fast mått eller med råge innebar att man till varje struket mått la på lite till. Hur mycket det var har varierat med tiden, vanligt var cirka 16%. På 1700-talet skulle till varje struken tunna sättas till 4 strukna kappar. Tunna var vanligt som mått på spannmål.

Spann 1 spann=26 kannor=73,3 liter. Av spann härleds spannmål. Mål (fornnord. mali) var tidigt en skatt, som erlades i form av säd. Spann förekom även som längdmått, då som neutrum ("ett spann", se ovan).

Fjärding

1 fjärding=⅛ tunna=¼ spann=4 kappar=18,3 liter.

Kappe

1 kappe=1/32 tunna= 1/16 spann=7/4 kanna 4,58 liter.  Kappe var ett vanligt mått för spannmål. Efter metersystemets införande har kappe ibland använts för 5 liter.

Skäppa

är ett mycket gammalt mått som förbjöds 1735. Storleken varierade i olika regioner. I Småland var en skäppa 1/6 tunna (27,5 liter), i Bohuslän var den 1/4 tunna (36,6 liter) och i Västergötland 1/5 tunna (33 liter).

 Våta varor

Tunna

1 tunna=4 fjärding=48 kannor=126 liter. En tunna våta varor (t ex tjära) var alltså mindre än en tunna torra varor (t ex säd).

Ankare

1 ankare=1/4 åm=15 kannor=39 liter. Obs, realgenus, ”en ankare”.

Fjärding

1 fjärding=¼ tunna=12 kannor=31 liter.

Kanna

1 kanna=1/48 tunna=2 stop=8 kvarter=32 jungfrur. Även för torra varor (1 kanna= 1/56 tunna=4/7 kappe).

Stop

1 stop=4 kvarter=1/2 kanna=1,3 liter

Kvarter

1 kvarter=1/8 kanna=¼ stop=4 jungfrur=32,7 cl (bra precis en läsk eller liten öl-/läskburk idag!)

Jungfru/Ort

1 jungfru=¼ kvarter=1/16 stop =1/32 kanna=8,2 cl. Det officiella namnet var ort. Namnet kom av att brännvinsmåttet ofta utformades som en stympad kon, som kunde liknas vid en jungfru, en kvinna med fotsid kjol.

Fat/Åm

1 fat eller 1 (en) åm=4 ankare=60 kannor=157 liter. Ibland kallades det helfat, varvid 1 halvfat blev 78,5 l. Idag hörs ofta benämningen fat när man avser 1 US barrel=159 l.

 Nautiskt rymdmått

Registerton

Nettoregisterton anger lastförmåga. I bruk sedan 1875. Tidigare användes begreppet läster (se viktmått).

 

Upp

Viktmått

Mark (203 - 213 gram) är en gammal svensk viktsenhet från början av 1500-talet. Det blev också en myntenhet, som anknöt till värdet av en mark silver och var i bruk till 1776.

Viktualievikt kallades systemet med grundenheten skålpund (425 gram), som huvudsakligen användes för livsmedel. För metaller (koppar och järn) gällde skeppund och lispund i en högre, uppstadsvikt/bergsvikt (för produktionsorten), och en lägre, stapelstadsvikt (för utskeppning). Skillnaden avsåg att betala kostnader för transporten.

Läst Mest för mätning av fartygs dräktighet (lastförmåga). 1726 - 1863 var 1 svår läst=18 skeppund järn=2448 kg. Från 1865: 1 nyläst=100 centner=10.000 skålpund=4250 kg. 1875 infördes registerton (se rymdmått!). I äldre tider var läst rymd- och/eller viktmått, som varierade beroende på ort/region och varuslag. Efter metersystemets införande användes läst ibland för att mäta träkol (1 läst=20 hl=2m3)
 

Skeppund

1 skeppund=4 centner=20 lispund=400 skålpund=170 kg.

1 skeppund tackjärn=20 lispund bergsvikt=194,5 kg

1 skeppund bergsvikt=22 lispund stapelstadsvikt=150 kg

1 skeppund uppstadsvikt=21 lispund stapelstadsvikt=143 kg
 

Lispund

”Liviskt pund”. 1 lispund=1/20 skeppund=20 skålpund=8,502 kg. Se dock ovan, om skeppund mm. Användes i Skandinavien, norra Tyskland och Östersjöprovinserna. Avlystes 1855 men användes ändå länge bland allmänheten.
 

Skålpund

1 skålpund=32 lod=128 qvintin=8848 ass=425,076 g
 

Lod

1 lod=1/32 skålpund=4 qvintin=13,3 g. För myntvikt gällde 1 lod=13,16 g.
 

Uns

1 uns=2 lod=548 ass=26,3 g silver eller 27,9 g guld. För medicinalvikt gällde 1 uns=29,69 g. Jfr det engelska ounse: 1 ounce (oz)=28,35 g.
 

Mark

1 mark=1/2 skeppund=212,5 g. Mark är ett mycket gammalt viktmått och gällde tidigare för 203 – 218 g, senare vanligen för 1/2 skålpund, omkring 213 g. Under 1800-talet kallade man stundom skålpundet för mark, trots att marken egentligen bara var ett halvt skålpund. Mark har också använts som mynt, (guld- och silvervikt, s k lödig mark). En lödig mark=8 uns=16 lod=64 qvintin=212 g.

 

Upp

Ytmått

Utsädesmått

Ytmåtten var ofta mått på vilken areal en viss mängd utsäde räckte till:

Pundland

1 pundland=4 tunnland=8 spannland

Tunnland

1 tunnland=2 spannland=8 fjärdingsland=32 kappland=56 kannland=4937 m2~½ hektar.

Spannland

1 spannland=½tunnland=4 fjärdingsland=16 kappeland=28 kannland= 2468 m2

Kappland

1 kappland=1/32 tunnland=154 m2

Kannland

1 kannland=1/56 tunnland=1000 kvadratfot=88 m2.

Penningmått

Ibland sattes ytmått efter jordens penningvärde. Ytan motsvarade då markvärdet efter respektive mynt. Tidigt var skattesatsen 1/24 av jordens penningvärde.

Dalerland

1 dalerland=4 markland=32 tunnland=16 hektar

Markland

1 markland=8 öresland=24 örtugland=192 penningland=4 hektar Ett markland var normen för besuttenhet.

Öresland

1 öresland=1 tunnland=3 örtugland=24 penningland=4936,6 m2

Örtugland

1 örtugland=1/3 tunnland=8 penningland=1646 m2

Penningland

1 penningland=1/24 tunnland=206 m2

Ett mycket ungefärligt arealmått

Ett plogland motsvarade den yta mark som kunde plöjas under en dag.

Dagens ytmått

Hektar (ha), Ar (a)

1 ha=100 a=10.000 m2

 

Upp

Pengar  

Källor: L O Lagerqvist och E Nathorst-Böös – "Vad kostade det?" 1997 (samt div tidningsnotiser och annonser från 1869 - 94), ISBN: 91-27-34956-X; Kungliga myntkabinettet – "Sveriges mynthistoria" 1945 samt http://www.myntkabinettet.se/web/Sveriges_mynthistoria_i_korthet.aspx ; GENOS, Tidskrift för genealogiska samfundet i Finland.

När släktforskningen kommer så långt att man börjar intressera sig för bouppteckningar så börjar man genast undra över hur olika mynt betecknades och användes liksom hur saker värderades i gången tid. Pengasystemen har varierat genom tiderna och verkar mer komplicerat ju längre tillbaka i tiden vi går.

Den medeltida mynträkningen i mark, ören och penningar avskaffas inte förrän i 1776 års myntreform (trädde i kraft den 1 januari 1777). Mynträkningen var ett sätt att åsätta värde relaterat till en viss metallvikt (silver eller koppar) utan att egentligen behöva slå mynt.

Så här säger Nordisk Familjebok (1800-talsupplagan) om det äldsta myntsystemet i Sverige under uppslagsordet ”Öre”:

(D. öre, Isl. eyrir, plur. aurar; Med. Lat. öra), under medeltiden i den skandinaviska Norden namn på en vigt och ett räknemynt, hvilka bäggedera utgjorde 1/8 af l mark (= 1 uns silfver) och delades i 3 örtugar; i nyare tid namn på olika mynt af silfver och koppar i de skandinaviska landen. - Under medeltiden präglades i Sverige inga större mynt än örtugar, och först Gustaf Vasa lät, 1522, slå 1-ören (i silfver), hvilka derefter voro de största slagna mynt i riket, tills dalermyntningen infördes 1534. Från 1536 började man mynta marker, halfmarker (4-ören) och 2-ören. På l daler gingo till en början 3 mark; men kursen steg, så att från 1560 dalern räknades till jämnt 4 mark och alltså innehöll 32 öre, hvilken parikurs bibehöll sig, ända tills dalern aflystes, 1776.

För den tidsperiod som intresserar de flesta släktforskare kan nedanstående tabeller användas.

Mynt, plåtar, nödmynt, sedlar och myntfot

År

Mynt

Anm

Före 1620 användes silvermyntfot.

1620 infördes dubbel myntfot med silver och koppar eftersom det var brist på silver. Det gick dock inflation i kopparmyntens värde och de fick lägre status än silvermynten. Kursen korrigerades 1633. Affärer gjordes vanligen i kopparmyntfot.

1644 – 1776 utgavs plåtmynt av koppar. Metallen skulle motsvara det stämplade värdet i daler silvermynt och blev stora och tunga, 10 daler km vägde nästan 20 kg. 1644 var 1 dr sm = 2½ dr km. 1665 – 1776 var 1 dr sm = 3 dr km.

1660

1 dr sm (16,5 g silver) = 2 ½ dr km = riksdaler(25,3 g silver)
1 dr sm i plåtmynt = 1510 g koppar (1 dr km = 604 g koppar)

 

1665

1 dr sm (14,4 g silver) = 4 mark = 32 öre sm = 3 dr km
Dukat (3,4 g guld) och riksdaler (25,7 g silver) var internationella handelsmynt

 

1719

1 dr sm = 3 dr km = riksdaler (= 2 caroliner = 4 mark)
1 dr sm i plåtmynt = 756 g koppar (1 dr km = 252 g koppar) = 1/180 skeppund koppar
1 dr sm i nödmynt och myntsedlar = 2 + 14 öre sm (= ½ dr sm)
1 dr sm carolin = 4 mark i sm = 1,59 dr sm i plåtmynt
1 dr sm courant = 32 öre i sm = 1,03 dr sm i plåtmynt

 

Nödmynten från 1716 – 1718 löstes in med ca ½ värdet.
Problem med dubbel myntfot.
1740 – 1776 var det sedelinflation med oinlösta papperssedlar
Kopparmyntfot 1719-1745;

1745

Pappersmyntfot 1745-1776

1777

1776 års myntreform
1 riksdaler = 48 skilling (= 18 daler kopparmynt i sedlar)
1 skilling = 12 runstycken (= 4 öre sm = 12 öre km)

 

Den medeltida mynträkningen i mark, ören och penningar avskaffas.
Silvermyntfot 1777-1791

1791

Pappersmyntfot 1791-1803

1873

1 krona = 100 öre (= 1 riksdaler riksmynt) = 100/248 g guld

 

1873-1924

Skandinaviska myntunionen: 1 svensk krona = 1 dansk krona (1873) = 1 norsk krona (1875) = 100 öre
Sverige
: 1 kr = ¼ riksdaler specie = 32 skilling banco = 48 skilling riksgäld
Danmark
: 1 kr = ½ rigsdaler = 48 skilling;
Norge
: 1 kr = ¼ speciedaler = 30 skilling

Guldmyntfot 1873-1914, 1 kr = 0,4032258 g rent guld ± 0,15%

1924-1931

 

 

Guldmyntfot 1873-1914 och 1924-1931, 1 kr = 0,4032258 g rent guld ± 0,15%

1951-1970

Dollarmyntfot med fast växelkurs 1 USD = 5,18 SEK ± 1%


Observera alltså att man måste alltså skilja mellan Riksdaler (rd) och Daler samt huruvida dalern avsåg koppar- eller silvermynt (dr sm, dr km). Under perioden 1719 - 1776 gällde t ex att 1 rd = 3 dr sm = 9 dr km.

Vill du ha en utförligare redovisning med lite mer förklarande text så titta här! En enkel "hjelpreda" från tiden det begav sig (1863) finns här.

Om du intresserar dig för broderlandet Norge (T ex m a a unionstiden) hittar du en sida med motsvarande info här.

Prisexempel

1660

Ett dagsverke
1 gris

5 mark km
5 dr km

1725

Huspiga
1 ko
1 kanna öl

40 dr km i månaden
30 dr km
24 öre km

1760

Dräng
1 skjorta
1 tunna vete

5 dr 8 öre km i veckan
27 dr km
35 dr km

1803

Dräng, ett dagsverke
1 tunna råg
1 skålpund snus

13 sk specie
5 rdr specie
9 - 14 sk riksgäldssedlar

1870

Industri- och banarbetare
Emigrantresa: Göteborg - Chicago
En ko
En häst
En oxe

1,50 rdr riksmynt per dag
175 rdr riksmynt
50 - 100 rdr riksmynt
100 - 300 rdr
275 - 400 rdr

1900

Industriarbetare inom metall
En ko
1 l brännvin
1 kg torkat fläsk
1 kg kaffe

61,3 tim arbetsvecka, 36 öre/tim
100 - 150 kr
2 kr
1 kr
2 kr

1925

Manlig arbetare
1 kg smör
1/6 l punsch

5,23 kr/dag
3,88 kr
2,30 kr

Om du är intresserad av historiska prisjämförelser (och dessutom jämförelser mellan alla de myntslag som periodvis förekom parallellt) bör du besöka historia.se! Rekommenderas!

Den norska versionen av denna kalkylator hittar du här!

Låt oss avsluta med att analysera en notis ur Molkoms-Posten fredagen den 10 oktober 1890:

Landsorten

   För 14 kr. karameller köptes af en dräng från Målillatrakten å Wirserums marknad härom dagen. Karamellerna delades ut till flickor, som voro i hans sällskap.
   De der karamellerna hade kostat honom många dagars arbete!
 

Eftersom drängalönen till betydande del utgick in natura, är det svårt att reda ut, hur mycket han behövt arbeta för nöjet att vara den tidens "kung i baren". Hade han varit industriarbetare eller hantlangare skulle utlägget motsvarat ungefär två veckolöner 2008. Och det var inte 40-timmarsveckor!

De varor, som idag kan köpas för motsvarande värde, betingar drygt 800 kronor, räknat på konsumentprisindex (KPI). Frågan, hur mycket karameller han fick för sina 14 kronor, är ändå inte enkel. Dagens lösgodispriser skulle ge uppåt 10 kg, om karamellprisutvecklingen följt KPI, vilket vi inte vet. Om så hade varit borde det iallafall ha räckt till ganska många flickor...

 

Upp
 

©Tom Dahlstedt i cyberspace sedan 2003. Sidan uppdaterad lördag 25 april 2015.