Start Uppåt Folkmängd Järn- & bergsbruk Industri Jordbruk Kommunikationer Krigsmakten Kvinnans ställning Mått & mynt Regentlängd Skolor Socknen Statstjänstemän Stormakten Utvandringen Vård Väder

 

Socknen

Socknen är den äldsta samhällsorganisation som dokumenterats i vårt land och somliga gör gällande att den fanns redan i förkristen tid. Efter kristnandet omfattade socknen "menigheten runt en kyrka" (ur Karl Nilssons kommentarer till "Beskrivning över Järpås pastorat år 1784" av J G Kinberg). Under medeltiden och i samband med reformationen grupperades socknar i pastorat (gäll, prästagäll, av fornsv giaeld = betalning). I kristen tid har socknen alltid varit en församling - medan däremot en församling inte alltid varit en socken... (Den, som vill fördjupa sig i skillnaderna, kan göra det här.)

"Med avseende på kyrkoherdens tillsättning delas pastoraten i regala, konsistoriella och patronella pastorat. Dessutom är 39 prebende pastorat och ett är ärftligt samt tolv är särskilt privilegierade pastorat. Rätt att söka ett regalt eller konsistoriellt pastorat har präster inom stiftet där pastoratet är beläget. Den begränsningen gäller ej för Stockholms territoriella pastorat till vilket präster från hela riket får anmäla sig som sökande. Anmälningarna lämnas till vederbörande konsistorium varefter de tre mest meriterade uppsätts på förslag till provpredikan. Därefter utnämner K.M:t kyrkoherde i regalt pastorat och konsistoriet i konsistoriellt pastorat. Till patronellt pastorat kallar patronus (godsägare eller dylikt) utan föregående ansökan, vem han vill, såvida han är kompetent till kyrkoherde. Dessutom finns ett litet antal regalt-patronella, regalt-konsistoriella, konsistoriellt-patronella pastorat där tillsättningsrätten alternerar mellan Kungl. Maj:t, konsistorium och patronus. Ett prebende pastorat är ett pastorat där kyrkoherdetjänsten medföljer innehavaren av ett visst annat ecklesiastiskt ämbete och därför ej blir mål för för särskild ansökan och tillsättning." [Nordisk familjebok, uggleupplagan 1911]

Kyrkoherden var tillsatt och avlönad för att sköta pastoratet. Till sin hjälp hade han av honom själv anställda och avlönade prästmän. De kallades först kaplaner (av kapell), senare blev benämningen komminister.

Under 1600-talet hade kungamakten och kyrkan sin storhetstid och socknarna hade stort självstyre. Med kyrkolagen av den 3 september 1686 definieras samarbetet mellan kungen och kyrkan, i syfte att hålla folket i "Herrans tukt och förmaning". Hur man på religiös nivå resonerade kring detta kan man läsa i Matteus evangelium kapitel 18 vers 15-18. Församlingen (=socknen) betraktades som en sluten enhet där alla hade ansvar för alla under ledarskapets överinseende.

Med kyrkolagen införs också en sorts skolplikt, då man ålägger församlingsprästen att (låta) undervisa barn i läsning och kristendomskunskap. Lagen reglerar också fattigvården och skapar förutsättningar för socknens självstyre.

Den lokala självstyrelsen bestod och förstärktes under Frihetstiden på 1700-talet. Sockenmännen hade sockenstämmor och diskuterade och fattade beslut om gemensamma angelägenheter. Socknen hade och kände ett gemensamt ansvar för att ärbarhet, god moral och goda seder rådde i församlingen. Kyrkornas och prästboställenas underhåll var konkreta uppgifter för stämmorna.

Genom utformningen av prästerskapets privilegier och ansvar 1650, 1675 och 1723 skapades ramar för sockenstämmans verksamhet. Under slutet av 1600-talet ålades bönderna pålagor till följd av Indelningsverket, som skulle upprätta "Det ständiga knekthållet". En s k militietaxering indelade socknen i rotar, med ungefär 2 mantals bärkraft och som skulle hålla knekt eller båtsman. Under Frihetstiden tillkom sockenangelägenheter i form av skolfrågor och fattigvård.

Sockenstämma genomfördes som regel två gånger per år i månadsskiftena april-maj och september-oktober. Förutom att fatta beslut i gemensamma angelägenheter fungerade stämman också som en domstol när det gällde förseelser mot kyrkotukt och ordning. Man tillsatte också befattningshavare och utsåg förtroendemän som skulle genomföra fattade beslut: Klockare, kyrkvärdar, sexmän, rotemästare etc. I vissa socknar fanns tidigt kyrkorådet, som utgjordes av en mindre grupp ("sockenstyrelse") med ansvar för att verkställa stämmans fattade beslut. Kyrkoråd blev obligatoriska 1817.

Sexmän var ordningsmän med uppgift att tillse kyrkotukt och moral. Rotemästare var, som regel, innehavare av den största gården inom roten.

Kyrkoherden/prästen hade, pga av den lagstadgade kyrkotukten och sin bildning, en självskriven ställning som socknens andlige och ofta även politiske ledare. Kyrkans inflytande förstärktes av biskoparnas visitationer.

De, under 1700-talet, alltmer tydliga, sociala skillnaderna mellan olika sockenbor fick efterhand större betydelse. När röstning förekom i sockenangelägenheter röstades det, enligt modellen vid prästval, efter mantal. Det innebar att de besuttna hade mer att säga till om än de som ägde mindre gårdar, torp eller ingenting alls. Personer (män) av en högre samhällsklass hade helt andra och större möjligheter att, både formellt och praktiskt, påverka sockenlivet. Professor Sten Carlsson definierar tio sociala skikt i det förindustriella klassamhället.

Begreppet patronatsrätt innebar att patron, förutom rätten att tillsätta församlingsprästen, även uppbar s k tionde, en skatt avsedd för kyrkans underhåll. Då krävdes att patron höll sockenkyrka och präst. I socknar med storgods eller sätesgårdar för adeln fick ”patron” extremt stort inflytande över socknens ledning. Detsamma kan sägas om socknar med från 1700-talet efterhand utvecklade brukssamhällen, där brukspatroner och "possessionater", ofta ensamma i sitt slag i socknen, styrde och ställde. Detta kunde man (han!) göra, från 1700-talets slut även som ofrälse, i kraft av sin position som mäktig arbetsgivare med stora ekonomiska resurser. Med titeln "patron" och kyrkoherden i sin hand var man socknens kung...

Antalet innevånare i socknarna varierade mycket men genomsnittsfolkmängden var 1000 - 1500 personer under 1800-talets tidigare del.

1862 infördes den s k kommunreformen och de kyrkliga och borgerliga kommunerna separerades från varann. Stadskommuner, landskommuner, köpingar och municipalsamhällen inrättades. Köping var ett mellanting mellan landskommun och stad och municipalsamhälle var en landskommundel med visst självstyre. Tre organisations- och ledningsnivåer uppstod på detta sätt: Staten, Landstinget och Kommunen. Kommunerna (2 281 stycken!) leddes av kommunalfullmäktige eller kommunalstämman och sammanföll territoriellt med socknarna. I och med detta så lagstadgades också om procedurfrågor beträffande t ex val. Rösträtten (antalet röster) berodde på inkomst och ett fåtal kunde i kraft av sin besuttenhet bestämma det mesta.

På landsbygden var marken indelad i s k fyrktal. Skatt erlades i förhållande till hur många fyrkar den skattskyldige ägde och skattelängden var också röstlängd. En person kunde därför ha tusentals röster medan den egendomslöse inte fick rösta alls. 1904 beräknade man att knappt 17% av den vuxna befolkningen hade kommunal rösträtt. 1909 begränsades antalet röster per person till 40 och från 1918 gällde principen "en man/kvinna, en röst".

Staden styrdes av den s k Magistraten. Antalet borgare i en stad var begränsat enligt stadens privilegier och att antas som borgare innebar att vissa formalia skulle vara uppfyllda. Handeln var en verksamhet som länge förbehölls städerna och i stort sett var förbjuden på landsbygden. Skråväsendet var en intrikat historia som jag inte ännu studerat. I och med kommunreformen inrättades stadsfullmäktige i stadskommunerna.

Hur städernas ledning var organiserad, liksom dess sociala uppbyggnad och liv berörs f ö inte mycket här. Det beror på att det inte finns så många påträffade anor från borgerskapet i mitt material. De kända undantagen hittills är Olof Schagerström, som visserligen var borgare i Kristinehamn men huvudsakligen verksam i Borgvik, samt Johan Magnus Fristedts föräldrar och anor i Vänersborg. Just p g a dem finns det dock stor anledning att återkomma till detta!

Överensstämmelsen mellan kommuner och socknar stod sig i 90 år! 1952 skedde de första kommunsammanslagningarna och antalet kommuner reducerades till 821. 1971 var det dags för nästa svep av sammanslagningar, som bl a kom att påverka vissa länsgränser (t ex införlivades en del tidigare socknar i Göteborgs- och Bohus län med Älvsborgs län i Göta älvdal).

Sverige har idag 290 kommuner. Varje kommun består alltså i genomsnitt av nästan 8 av de gamla socknarna!
 


Källor till sidans material är så många uppslags- hembygds- och "historie"-böcker och webbplatser att en uppräkning i detta ovetenskapliga sammanhang skulle bli meningslös. En självklar källa är dock Jan Garnet: Kulturhistoria för släktforskare (ICA-förlaget 1982). Källor som citeras anges alltid!
 

Upp

©Tom Dahlstedt i cyberspace sedan 2003. Räknaren startad den 8 nov 2009. Sidan uppdaterad lördag 25 april 2015.

 free counters

 free counters