
Sannolikhet
| |
Välkommen till min introduktions- &
diverselåda!
Det egentliga syftet med
hela sajten är info (ofta subjektiv!) till nära & kära! Om
du inte hör till de tilltänkta besökarna är du ändå mycket välkommen, dock på egen
risk...
En viktig del av målgruppen är
faktiskt författaren själv - många av sidorna återkommer jag ofta till,
för att kolla upp saker jag glömt!
Webbplatsen innehåller ett 80-tal
"handknypplade" och, efter ork, lust och förmåga, underhållna sidor samt
ca 900 (!) som är producerade av släktforskningsprogrammet Disgen.
Sajten "sönderfaller vid betraktandet" i tre huvuddelar (inte så väldigt
tydligt, men med lite god vilja och åtminstone för mig, när jag jobbar
med den): En allmän avdelning, en släktforsknings- och historisk
avdelning samt en bunt med artiklar inom diverse områden. Den allmänna
delen, som du befinner dig i nu, har en ganska exhibitionistisk profil.
Släktforskningsdelen redovisar vad jag samlat
på mig om anor och släktingar, men också en del svensk historia, både
nationell/övergripande och familjeinriktad/lokal. De allmänna
historielektionerna har en tydlig inriktning på sådant jag tycker att
man som släktforskare eller "antavelläsare" behöver veta, eller ha till
hands. Och det bygdehistoriska materialet speglar mitt intresse för att
ta reda på hur och var anorna levde.
Sajten är ingen blogg - när den sjösattes
2003 var begreppet, såvitt känt, inte uppfunnet. Detta till trots har
denna sida hela tiden
använts ganska bloggaktigt och
så får det förbli även framöver. Dessutom finns det då ett antal
"lösaktiga" sidor. Dom länkas från startsidan via rubriken
Spretsidor.
Spretsidorna är alster som
tillkommit när behoven infunnit sig att, på lite större utrymme,
redovisa tankar, iakttagelser och synpunkter, som inte platsar någon
annanstans. Spretig "info" av notisstorlek hamnar dock direkt på just
denna sida.
Men du! Förvänta dig inte några förslag till lösningar på
världsproblemen här. De ligger över min horisont och dessutom så kryllar
webben av förståsigpåare som glatt och ibland ambitiöst hanterar sådana
frågor. Fast... Nåja...
Upplägget gör alltså att jag kan utnyttja
sajten för både seriösa redovisningar och för yttringar av bloggkaraktär. Och ni, kära besökare, får gärna kommentera via
Gästboken eller de e-postlänkar, som finns här & var (t ex under
Feedback).

Jag huserar också på
Facebook, men håller där en betydligt lägre profil än
här...
|
Bilder
En hel del bilder finns på sidorna här. Numera är det ju sällan problem
med långa laddningstider, som på telefonmodemens tid. Ändå är många bilder
utförda som klickbara miniatyrer. Eftersom de flesta (och alla de jag räknar
till webbplatsens målgrupp ─ tror jag) numera sitter med bredband, blir
det fortsättningsvis allt fler bilder i fullformat!

Om miniatyrer (thumbnails):
Bilder, där muspekaren blir en hand, kan förstoras genom att
vänsterklicka på dem. Återgå sedan genom att klicka på "bakåt" i menyn
på din webbläsare (eller på motsvarande knapp på avancerade möss eller
tangentbord). Eller använd tangentbordskommandot [Alt+Vänsterpil]. Prova
på miniatyren här!

Beroende på
webbläsare, skärmstorlek och -upplösning kan bilder zoomas eller
förstoras i flera steg. Det brukar visas ett förstoringsglas eller en
knapp i bilden när ytterligare förstoring är möjlig.

För 150 år sedan utvecklades fototekniken. Från ungefär 1860 började man
gå till fotografen och ta porträttfoton, som sedan byttes med släkt och
vänner, s k visitkort. Nu byter vi bilder i cyberspace istället men idén
är densamma: Så här ser jag ut, så här har jag det, kom ihåg mig!


Fler bilder hittar du bl a i
fotogalleriet. Är du intresserad av fotohistoria finns det en
utmärkt redovisning hos
Per-Anders Westman.

|
En seriös brasklapp:
När servrarna för några år sedan slutade att
"bry sig om" gamla FrontPage (som sajten är byggd med) rasade hela
konkarongen och jag blev tvungen att ta ner den. Sedan har jag iofs fått
den på fötter igen, åtminstone tillräckligt för att ladda upp den. Har
dock inte hunnit köra korrektur än på flertalet sidor, så bl a är det
nog många länkar som "tappat taget”. Och en del navigeringslister mm kan
fortfarande se knepiga ut (dubblerade!). En hel del av innehållet kan
också ha passerat “bäst-före-datum”...
Efter att länge ha ”gått som katten kring het gröt” tillbringar jag
numera (sedan hösten 2017) en del tid framför skärmen för att försöka
rätta till åtminstone det tekniska. Men det är mycket och det tar tid…”
●●●
Något om
länkar
Massor av interna och externa länkar serveras överallt på dessa sidor.
Länkar i och i anslutning till texten snabbar ju upp surfandet, även om
många sajtmakare undviker externa sådana, för att inte fresta läsaren
att "rymma" till någon annan webbplats.
En regelrätt länksida finns bara i avsnittet om släktforskning.
Med
dagens sökmotorer behöver man ju egentligen inte använda andras
länksamlingar. Men dom säger ju en del om innehavaren. Som dessutom
behöver den för eget bruk ...
Ett problem med alla dessa länkar är naturligtvis att dom ibland slutar
att funka. Så, snälla, hjälp mig med att hålla dom aktuella!
Hör av dig om länkar som leder fel!
●●●
Om Gästboken
När sajten var ny 2003 var gästböcker ett elände, som drog till sig spam
och annat otyg. Därför har förlitade jag mig bara på feedback via
e-postlänkar här och var på sidorna och haft stor glädje av den. 2008
hade gästböckernas filter och funktioner utvecklats och det var dags att
prova denna facilitet. Trots det är jag fortfarande mycket mottaglig för
e-post och länkarna finns kvar!
Om du skriver i
Gästboken och lämnar e-postadress där, så lovar jag att besvara ditt
anrop privat. Annars får du en svarshälsning publikt i Gästboken! Vi
hörs där!
|
|
Subjektiva aktualiteter |
|
”En strax är två timmar” ―
några irriterade råd till tidsoptimister
Rubrikens citat används i släkten sedan flera decennier, särskilt av
yngre personer, som otåligt väntar på något ”gott”. När vi vuxna
förklarar för femtielfte gången, att Tomten kommer
strax
(motsvarande), är kommentaren, uttalad med stön och rullande ögon,
självskriven.
Det fanns en tid, när man själv tyckte att det var nyttigt (kanske mest
för andra), att ibland vara tvungen att vänta; man lärde sig
självdisciplin. På senare år har jag dock börjat tvivla på att insatsen
är värd resultatet. Det kan ha att göra med problematiken kring att lära
åldrande hundar att sitta. Tankar, om bristande självdisciplin hos den
som låter en vänta, smyger sig ändå gärna på…
Förr i världen förekom det nog att man lät folk vänta, för att visa sig
upptagen och märkvärdig eller bara för att man ville jävlas med dem.
Det kunde man göra, eftersom det då ansågs viktigt att passa
överenskomna tider och att ”sen ankomst” därmed också uppfattades som
allt från oartigt till oförskämt, beroende på omständigheterna.
Numera är det säkert mest av klantighet och obetänksamhet man missar
avtalade tider eller räknar för optimistiskt på körtider eller på hur
lång tid diverse aktiviteter kan tänkas ta. För oss, som fortfarande
tycker det är viktigt att passa tider och som dessutom upplever en allt
obetydligare karaktärsdaning av att vänta, blir den moderna tidens
bristande respekt för tidspassning en källa till irritation;
tidsoptimisten stjäl av min tid! Om vederbörande vore allmänt
korkad hade det varit lätt att förlåta, men det är han/hon (nästan)
aldrig! Och egendomligt nog är det väldigt sällan vederbörande missar
tåget eller kommer för sent till bussen eller bion. Så då är det väl
bara vid tidsplanering inför möten med människor, som man har otur när
man tänker...
Den tidiga militära utbildningen och under karriären efterhand insamlade
erfarenheter förstärkte en sedan barndomen inarbetad uppfattning, om
nödvändigheten av att passa tider. Dessutom serverades ”i det militära”
metoder, för att underlätta detta. Omsatt till några välmenta råd för
tidsoptimister, om hur man beräknar tidsåtgång, skulle detta kunna vara
ett smakprov:
1. Glöm inte ställtiderna!
Körtid är lätt att beräkna, men du ska hämta bilen från garaget och
lasta väskorna också. Och tebax in efter mobilen! Hade du inte glömt
att tanka dessutom? Och man måste kanske duscha också. Samt skaffa en
blomma att ha med till värdinnan. Och var f… finns det en
parkeringsplats?
2. Ta alltid till i överkant!
Bestäm tiden med god marginal, när du t ex ska resa hem. Överskottstid
vid framkomsten kan man lätt göra av med men en försening skapar ofta
oro. Berätta inte för mottagaren, att du lagt på lite extra ─ då räknar
hon (sic!) själv hem din marginal...
3. Ingenting tar mindre än en
timma och allting tar dubbelt så lång tid! Ett skämt? Njaaä!? Tänk
på dina erfarenheter av olika tidsutdräkter i vardagen. Leendet tynar
bort…
Fast om du redan kan passa
dina tågtider så vet du ju allt detta. Så varför kommer du för sent till
mig?
(A
long time ago, åter inlagd och uppdaterad juli 2011)
|
Om tillväxt kontra hushållning
Jippot
Earth Hour är tänkt att skapa
eftertanke och förbättra folks attityder till klimatvård och hushållning
med ändliga resurser.
Jag tycker att symboliken i
detta är tveksam och att den uppmuntrar till att bromsa sig genom framtiden i stället för att
gasa och styra.
Att inte sträva efter global ekonomisk
tillväxt är att förneka Asiens, Afrikas och Sydamerikas människor en
utveckling mot samma livskvalitet och levnadsstandard som vi själva har.
För ingen tror väl att alla dessa miljarder människor får en bättre
utveckling om vi privilegierade släcker våra lampor?
Förr eller senare måste också mänskligheten utvidga sitt revir till
andra planeter och miljöer – om den långsiktigt ska överleva – och
dithän kommer vi inte utan teknologisk och ekonomisk tillväxt.
För att göra omelett måste man knäcka
ägg. Och när inte äggen räcker får man skaffa fler höns. Men se till att
det blir rätt sorts höns!
Här är en kria som uttrycker det bättre (och mera ordrikt) än jag!
(Mars 2011)
●●●
"Det existerar inget egenvärde utanför
människan. Som ekoliberaler ser vi att det är just därför som miljön
måste värnas. Biologisk mångfald och ett hållbart ekosystem är viktigt
för människans egen överlevnad."
(Alexander Bard och Adam Cwejman)
●●●
Könsskillnader
”Myten, om att vi föds som neutrala
varelser och att samhället tvingar in oss i identiteter som män eller
kvinnor, är en av de kusligaste politiska lögnerna i modern tid!”
Läste en
debattartikel i GP av
Annica
Dahlström och Christian Sörlie
Ekström. Den hade udden riktad mot familjepolitiken men deras
insikter om könsskillnader var det som intresserade mig mest. Sedan har
jag fördjupat mig lite via
en ny debattartikel i Aftonbladet, skriven av
Alf B Svensson,
och en längre artikel i Neo av
Dahlström om samma ämne.
Vad jag själv tycker/tror? Ja, varför
tror du att jag berättar om detta?
Av detta
blev det en serie intressanta artiklar som mest handlade om
familjepolitik — som ju egentligen ligger lite vid sidan om "min"
sakfråga om könsskillnader. Den som vill se diskussionen och även ta del
av oppositionens synpunkter kan t ex gå vidare här (kronologi nerifrån):
Familjepolitiken.
Ge
oss valfrihet att ta hand om våra barn 2011-04-03
Förskolan
försämrar inte barns psykiska hälsa 2011-04-02
Barnens
rätt ständigt i kläm2011-03-31
Lösryckta
påståenden om barns psykiska hälsa 2011-03-29
En
familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka 2011-03-27
(Mars 2011, renoverad januari 2013)
|
Natomedlemskap?
(Länkarna här öppnas i nya fönster. Stäng dem efterhand, annars kan det
bli ganska tjockt...)
I skrivande stund (senhösten 2008) har försvarsdebatten blossat upp igen, efter att
Ryssarna börjat visa en − för historiskt obevandrade eller vilsegångna
iakttagare oväntad − militär arrogans mot omvärlden. Denna arrogans är
ju inte i samma klass, som den som utövas av vår f n enda supermakt, men
i a f av samma slag.
Pga mitt förflutna finns ett visst tryck från omgivningen att,
åtminstone i en trängre krets och utifrån befintliga förutsättningar,
vara med i debatten. Jag deltar då självfallet inte alls i samma
division som t ex
Ulf Henricsson,
Bo Pellnäs eller
Tommy Jeppsson. Eller
Johan Wiktorin,
Karlis
Neretnieks m fl i en yngre generation. (dessa och andra rekommenderas f ö varmt, för att lära sig lite
om den
komplexitet som debatten egentligen kräver) Man får istället hålla sig på den
anspråkslösa nivå, som passar en sedan drygt 16 år pensionerad
överstelöjtnant och f ö kännetecknar det mesta på denna webbplats
(hm...).
Eftersom du, käre läsare, ändå har kommit så här långt, förutsätts du
väl ändå höra till rätt målgrupp (se
om webbplatsens tilltänkta publik på startsidan!), så håll tillgodo.
Bidraget här handlar om huruvida vi bör söka medlemskap i NATO eller ej.
I den mån inlägget har någon udd så är den bara riktad mot debattörer,
som anser sig ha enkla lösningar på komplicerade problem ─ och dessutom
inte drar sig för att framföra dem. Det är ett folkslag jag har svårt
för, men som ju då inte hör till målgruppen...
Enkel
lösning? – Njae, närmast omöjlig med nuvarande politiskt klimat!
Påstående: Om vi inte har råd eller lust, att satsa mer på försvaret,
kan vi lika gärna gå med i NATO! Underförstått: Så kan vi åka snålskjuts
på andras resurser…
Sveriges försvarsanslag ligger idag på ca 1,2% av BNP (2,5% 1991) och anses dessutom
inte särskilt rationellt använt – FM får kontinuerlig kritik för sin
oförmåga att hushålla. NATO-medlemmar förutsätts avdela ca 2% av BNP
till försvaret (och bör naturligtvis utnyttja medlen till en effektiv
förbandsproduktion). För att platsa i det gänget borde vi alltså både
öka försvarsanslaget med uppåt 70% och skapa en effektivare hushållning
(vilka båda saker vi iofs nog skulle gjort för länge sedan...).
Noteras kan f ö att
Ryssland satsade 2,8% av BNP på försvaret 2011 och 4,5% 2012.
Vi
åker redan snålskjuts!
På 50-talet var den folkliga stämningen i landet extremt "pro Väst" (USA,
Storbritannien och
NATO) och "anti Öst", inte minst till följd av
mystiskt
försvunna fartyg samt
DC3- och Catalina-affärerna
i Östersjön.
Danmark och Norge valde Nato i st f det nordiska försvarssamarbetet, som
var på väg att formaliseras. Skälet var uppenbart: Man hade erfarenheten
att neutralitetsförklaring i krig inte fungerade!
Själva hade vi,
neutrala men med eftergifter och inte helt hedervärt, sluppit undan VK2
och trodde fortfarande på metoden. Sosseregeringarna och media lyckades
sedan iofs aldrig förklara skillnaden mellan det formella folkrättsliga
begreppet "neutralitet", som gäller i krig, och landets
"neutralitetspolitik". Folkets inställning var dock solklar (med
undantag för Kommunisterna): Vår kultur och ideologi var västlig och fienden skulle komma från öster!
Från den tiden har Sverige och svenskar
samarbetat med NATO
och sedan
Östeuropakommunismens, Järnridåns och WP:s fall dessutom helt öppet.
Redan under
sosseregeringarna var arbetet
tidigt så målinriktat, att inte
mycket kunde göras annorlunda eller vidareutvecklas, när
alliansregeringen tog över 2006 (trots en hela tiden högljudd debatt,
med många missuppfattningar och mycket tjafs, om den heliga
neutralitetspolitikens innebörd). Under 70-talet
–
när
vänstervindarna blåste med stormstyrka,
AFA ännu inte behövdes för att utöva det vänsterextrema politiska våldet och
officerare inte kunde visa sig i uniform på stan
–
pratades det av naturliga skäl inte så mycket om detta, men någon
förändring i uppfattningen, att NATO var en bundsförvant om "skiten
skulle träffa fläkten", uttalades inte heller.
Det har länge (inofficiellt ända sedan NATO föddes 1949) ansetts
uppenbart bland flertalet politiker och militärer att Västmakterna inte skulle (kunna) stillatigande se på en
sovjetisk/rysk aggression mot Sverige, ens om den skulle vara riktad
enbart mot oss, och att vi därför skulle få hjälp, trots att vi inte var
formellt allierade. Denna inställning bland beslutsfattare har dessutom
hela tiden spillt över i media och därmed blivit en folklig uppfattning.
För oss, som varit med under hela denna tid, känns debatten i Wikileaks spår (2009
- 2010), om "det okända
samarbetet med NATO", väldigt yrvaken och opåkallad.
NATO-samarbetet har inneburit att NATO-standarden nu är så långt driven
i svensk materiel, organisation och metodik (det kallas ”interoperabilitet”
– säg det utan att sluddra!), att Sverige idag anses bättre rustat för
direkt samverkan inom NATO:s ram, än vad flera av medlemsländerna är!
Ett formellt medlemskap skulle alltså innebära kostsamma ytterligare åtaganden.
Så, vi åker redan idag snålskjuts på NATO, dessutom på det enda sätt som
är möjligt. Inte särskilt hedervärt... Kanske. Men praktiskt! Eller?
Om du behöver känna av en mera detaljerad debatt om detta så finns det
rika möjligheter. Kolla t ex
här och
här! Eller
bläddra runt här!! Eller kanske
Tokmoderatens friska fläktar?
Om du hör till dem, som är helt emot Nato (särskilt "eftersom det är så
USA-dominerat" och för att du kanske hade din
Sturm-und-Drang-period på 70-talet) och kanske mot EU och EMU också, (och kanske
dessutom lagd lite åt det konspiratoriska hållet), ja då har du en
ambitiös sajt, med och för likasinnade, här:
http://www.stoppanato.se/.
(Dec 2008, därefter
löpande
─
mest länk-korr
─
senast jan 2013)
|
Om Dawit Isaak
När denna webbplats var ny 2003 fanns det ett avsnitt här om den
svensk-eritreanske journalisten, som fängslats för att han blev obekväm
för makthavare i Eritrea. Han är, enligt Amnesty International, den ende
svensk, som sitter fängslad för sina åsikters skull!
Senare förpassades inslaget till webbplatsens arkivsida, eftersom han i
november 2005, som det visade sig högst tillfälligt och bara tre dagar,
vistades på fri fot. Alla trodde då att han skulle kunna resa hem. Han
arresterades dock igen och fördes tillbaka till fängelset. När denna
text ses över i februari 2009 uppges han dessutom vara förflyttad till
en anstalt med hård regim, varifrån han i januari 2009 förts till
sjukhus för vård. Hans anhöriga har, enligt media, uttryckt farhågor för
att han kommer därifrån i en liksäck.
Han har inte ställts inför domstol och har nu suttit ohörd och
frihetsberövad sedan september 2001. Det är mer än befogat att påminna
om ärendet igen:
Dawit är född i Eritrea 1964 och flydde 1987 till Sverige. Han fick
svenskt medborgarskap 1992 och blev 1996 delägare i Eritreas första och
största oberoende tidning Setit. Han var bosatt i Lerum men vistades,
efter att landet fått sin självständighet 1993, ofta i Eritrea.
Det till 1997 utlovade valet, som skulle ge landet en demokratisk
styrelse, ställdes in och Eritreas president Isayas Afeworki och den
till regeringsparti ombildade befrielserörelsen kritiserades både av
omvärlden och nationellt. I skydd av "bruset" efter terrorattacken mot
USA i september 2001 passade man på att stänga alla oberoende media.
Elva politiker och tio journalister fängslades, däribland Dawit Isaak.
Sedan dess sitter han inspärrad utan rättegång och utan kontakt med
omvärlden.
UD har hela tiden hävdat att man arbetar i det tysta för att få Dawit
fri. Än har detta inte resulterat och vad som egentligen görs döljs
alltså effektivt bakom frasen "Tyst diplomati". Kanske dags att börja
väsnas istället?
Konstigt är det t ex att det hela tiden varit mera angeläget för
politiker, opinion och media att tukta USA, för den rättsliga
hanteringen av "den svenske kubafången" Mehdi Ghezali, än Eritrea, för
fängslandet av journalisten och göteborgaren Dawit Isaak. Mehdi Ghezali
satt f ö på Guantanamo i 2½ år.
I oktober 2008 inlämnades två motioner i Riksdagen. Den ena är
undertecknad av en tvärpolitisk grupp riksdagsmän (dock inga sossar...)
och den andra av två sossar. Båda kräver Dawits frihet, ett tydligare
politiskt engagemang och/eller frysning av det ansenliga biståndet till
Eritrea, liksom inreseförbud till EU för eritreanska politiker och
statstjänstemän. Motionerna är under behandling.
När Dawit i december flyttats till ett beryktat fängelse med hård regim
och sedan i februari tydligen återigen tagits in på sjukhus, har detta
genererat nya tidningsartiklar men UD är fortfarande knäpptyst.
Den 6 februari
2009 skrev jag själv till Utrikesministern, i frustration över
hur hemlighetsmakeri och osynliga åtgärder, inom ramen för "tyst
diplomati", fortfarande, efter mer än sju år, anses vara den enda
framkomliga vägen i detta ärende. Svaret, som kom från en handläggare på
UD, var tyvärr av karaktären "goddag ─ yxskaft":
"... Ärendet Dawit Isaak är ett allvarligt humanitärt fall och har hög
prioritet för svenska utrikesförvaltningen. Vi tar självfallet de
senaste uppgifterna om hans försämrade hälsotillstånd och om att han ska
ha förts till sjukhus på största allvar.
Det finns starka humanitära skäl som talar för att Dawit Isaak ska
friges och Sverige lägger sedan lång tid tillbaka ner stora
ansträngningar för att nå en lösning. Vi kan tyvärr inte redogöra
närmare för hur regeringen arbetar med denna fråga..."
I mitten på mars 2009
fick fallet ny uppmärksamhet och trycket på
regeringen ökat. Många svenska riksdagsledamöter uttalade sig för en
frigivning och det framkom att EU-parlamentets tyske ordförande,
Hans-Gert Pöttering, den 20 februari tillskrev den eritreanska
regeringen om att tillåta en representant för EU-kommissionen och en
läkare besöka Dawit Isaak i fängelset. Veterligt har dessa krav helt
negligerats.
Den 2 april 2009 träffade utrikesminister Carl Bildt chefredaktörerna på våra
största tidningar i detta ärende. Referat från mötet kan läsas t ex
här och
här.
Våren 2010
har svenska media fått information om Isaaks vidriga förhållande i
fängelset Eira Eiro via en avhoppad fångvaktare, Eyob Bahta Habyemariam,
som flytt till Etiopien. Expressen publicerade en intervju med Habtemariam den 3 maj 2010.
Läs den!
|

Murphy's law.
Pessimist, någon?
De flesta är väl bekanta med pessimisternas internationelle missionär,
Murphy? Han tillskrivs ett stort antal visdomsord, relaterade till hur
allting förutsätts kunna gå snett här i världen.
Murphys "grundlag" lyder: "If anything can go wrong, it will!"
Murphy var ingenjör och hans ursprungliga formulering lär faktiskt i
översättning ha varit: "Om det finns två eller fler sätt att göra
något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon
att göra det på det sättet".
Genom åren har sedan Murphys lärjungar fyllt på i lagboken, så nu finns
det en uppsjö av paragrafer, anpassade till olika skeden och situationer
i livet.
Hittills har vi väl, lite till mans, associerat till gamle Murphy, när
vi alltför ofta tycker oss stå i den långsammaste kön i snabb(?!)-köpet
och på Systemet, eller när ens eget körfält "alltid" rör sig långsammare
än det bredvid, i rusnings(!?)-trafiken. Vetenskapsfilosofen Nick
Boström har dock visat att det inte ens är Murphy's lag utan helt i
enlighet med sannolikhetens lagar, att vår kö oftast rör sig långsammare
än övriga. Vill du vidga horisonten, t ex efter
min ganska lättviktiga ingress till sannolikhetsbegreppet
nedan,
rekommenderas du att
kolla här!
Vill du sedan ha en vidareutveckling av hans käpphäst (Boströms, inte
Murphys) "Observation selection effect", dvs hur observatörens plats vid
sannolikhetsbedömningar påverkar utfallet, så
fortsätter du här.
En riktig körare får du om du ger dig på Boströms populärversion av the
Doomsday Argument! Resonemanget där går ut på att visa att
sannolikheten är hög för att mänsklighetens historia blir kort. Huga...
Gamle Murphy är iallafall bra att ta till, när galghumorn tycks vara det
enda som hjälper i vardagens förtretligheter. Skrattet kan dock fastna i
halsen, om man funderar lite. För verkligheten innebär ju, att en olycka
kommer att hända, om det finns minsta risk för det ─ bara man upprepar
situationen tillräckligt många gånger! En, med beaktande av
sannolikhetsbegreppet nästan helt korrekt och objektiv version av
Murphys §1, skulle alltså kunna vara:
"Om något kan gå galet, så kommer det att göra det ─ till slut..."

Boström tycker ändå det är mödan värt att jobba med att förbättra
oddsen, bl a genom storskalig riskhantering.
Några tankar om detta existentiella spörsmål finns här.
Om du inte har helkoll på Murphys lag så kan du friska upp dina
kunskaper
här!
●●●
Mycket på denna sajt handlar om släktforskning. Det är därför heller
inte mer än rätt, att redovisa några paragrafer ur
Murphys lag om släktforskning.
(2003, senast bearbetad i mars 2009)
●●●
|
Fängelset Eira Eiro (Google
Maps)
Dawit Isaak har tilldelats 2011 års
Golden Pen of Freedom Award.
Om du vill följa utvecklingen eller stödja Dawit fortsätter du hit!
|
(2003, därefter upprepat
─
och uppretat
─
bearbetad, senast i mars 2011)
|
Kattuggleungen Helge håller koll
Timma ut och timma in satt han där och spanade. Ibland kom föräldrarna,
men själva matningen skedde alltid inne i holken.

Vi kallar honom Helge, men det kan lika gärna vara en Helga. "Han" höll
oss under noggrann och orädd uppsikt i flera dar runt midsommar, när han
väl lärt sig att klättra upp och balansera på kanten.
En natt kraschlandade han med buller & bång på altanen utanför vår
sommarstuga, dock tydligen utan att göra sig illa. Han satt iaf i flera
timmar på altanräcket och pep efter sina osynliga men fullt hörbara
föräldrar - gråruggig men ganska söt, han såg ut som en hickande
Barbapapà i den ljusa sommarnatten.
Två dar senare satt hans bror (eller syster?) på post i holken! Nu är
båda utflugna men familjen finns i närheten – både barna och di gamle
hörs på nätterna.
I mitten av juli hade vi närkontakt av tredje graden med båda
ungdomarna, som landade i asken vid trappan och höll till där, tills de
hämtades av mamman till ett inte fullt så närgånget viste.

(Juni och juli 2009)
|

Är du en spelare?
Sannolikheter på över 0,5 (50%) brukar anses gynnsamma att spela på vid
vanlig vadslagning. Vad som är gynnsamt vid andra typer av spel
(lotterier, vadslagning med odds, tips, V65 etc) beror av förhållandet
mellan insats och eventuell vinst (odds) samt sannolikheten för att den
händelse man spelar på skall inträffa (gynnsamt utfall). Det är här
spelbolagen ser till att det egentligen inte är "gynnsamt" för spelaren
att spela, vilket i sin tur är skälet till att jag inte spelar själv.
Men, som min hustru brukar framhålla: Någon ska ju ändå vinna!
Har du en intuitiv känsla för sannolikheter? Hur reagerar du inför dessa
exempel?
Om man samlar en slumpmässigt sammansatt grupp, t ex en skolklass, på 24
personer så är sannolikheten över 50% för att minst två av dem ska ha
samma födelsedag. Om gruppen består av 30 personer är chansen för detta
så hög som 70%! Hade du satsat på det?
Alla vet ju att man vid slantsingling har 1 chans på 2 att vinna (om man
inte räknar med den lilla möjligheten att myntet ställer sig på kant).
Sannolikheten för ett gynnsamt utfall är alltså 0,5. Risken att
misslyckas är lika stor.
Sannolikheten att vald sida på myntet kommer upp 30 gånger i rad är
försvinnande liten, knappt 0,000000001 dvs en på miljarden.
Inget att satsa på? Ändå har du redan vunnit med en sannolikhet för
gynnsamt utfall som var mycket mindre – så liten att den inte låter sig
beräknas –
kolla här!
Sannolikhetsbegreppet redovisas något mera grundläggande
här.
Och vill du sedan fördjupa dig riktigt (men på ett roande sätt) kan du
gå vidare till filosofen Nick Boströms resonemang,
gärna via notisen om Murphy's law...
(2004)
|
Kassa böcker är inte
alltid kassaböcker...
(Se
hit
för
kul observationer och språkpolisanteckningar om denna typ av ordlek!)
Har klämt mig igenom ett par riktigt dåliga böcker. Att
man aldrig lär sig, att se vad som komma skall! För när man väl börjat
kan man ju inte bara sluta…
Den första var Clive Cusslers ”Vita döden”. Det är en broileraction (=
”fabriksproducerad”, översatt äventyrsroman – man borde känt sig varnad
av det finstilta på pärmens in- och baksidor!) mixad av lika delar
Miljöaktivistgäng à la Green Peace, en – nästan bokstavligen –
övervintrad Folkspillra med oanade resurser samt en civil "Organisation"
med förmågor som skulle kunna matcha en nationell underrättelsetjänst.
"I döden dina män” av Niklas Ekdal var det senaste stolpskottet i
bokhögen. Där tyckte man sig ändå ha anledning att hysa förhoppningar!
Men nix: En kriminalintrig uppbyggd på ett pärlband av händelser, med
var för sig mycket låg sannolikhet, skapar ett fullständigt osannolikt
skeende i en redan osannolik historia. Synd, eftersom storyn, med sina
historiska rötter, hade varit värd ett bättre öde!
Sen dess
har jag kompenserat mig genom att läsa
Johan Theorins båda ölandsböcker, ett par sci-fi av Vernor Vinge och
massor av sjöhistoria av Patrick O'Brian. Så den fadda smaken av riktigt kassa böcker har släppt nu...
(Juli 2009, jan 2010 och feb 2014)
●●●
... men bra böcker behöver
inte komma från Bra Böcker!
Jag är mycket förtjust i sjöhistoriska romaner. Det
började med
C S Foresters Hornblower (på originalspråket, det var så jag i
tidigt 1970-tal började förmå mig till att läsa litteratur på engelska).
Andra uppskattade författare inom detta område är
Ellis K Meacham, Alexander Kent (pseudonym för
Douglas Reeman), Adam Hardy (pseudonym för
Kenneth Bulmer, som även skriver SF!) och
Dudley Pope. Det handlar alltså mest om British Navy vs Napoleon,
East India Company och föregångaren till US Navy — sjökrig och pirater
under 1700- och början på 1800-talen.
Först i sen tid snubblade jag slutligen på det
riktiga esset inom detta ämnesområde:
Patrick O'Brian!
Hans svit
på 21 (20½) romaner, om det omaka paret Jack Aubrey, officer i Royal
Navy och läkaren och vetenskapsmannen Stephen Maturin, är den mest
fascinerande serie jag läst, alla kategorier.
Under 2013 förbrukade jag dessa böcker i en för
omgivningen plågsamt hög takt. Min stora lycka var att jag stötte på
honom sent och därmed hunnit avverka övriga ovan uppräknade författare i
genren. Samt att jag för en gångs skull lyckades läsa en serie böcker i
rätt ordning!
Här har jag ytterligare utvecklat mitt omdöme om denne lysande
berättare.
Och det finns fler författare i denna
genre —
kolla här!
(Februari 2014)
|
Nytt jaktår men samma
pedagogiska problem!
Ånyo finns det anledning att motivera jaktens etik för den del av ens
omgivning som inte förstår...
Jägarens vanliga försvarstal tar sitt avstamp i det vilda som en
urgammal, förnybar resurs. Viltkött är ekologiskt, nyttigt,
närproducerat och fritt från både läkemedel och jordbruksstöd! Denna
förstklassiga matråvara produceras nästan utan konkurrens med andra
nyttigheter och förvaltas av jägarkåren under utövande av sin hobby på
ett så ekonomiskt och anständigt sätt som möjligt. Detta gynnar
viltstammar, natur och försörjning.
Vad är då problemet?
(Augusti 2009)
●●●
Vargen kommer!
À propos jakt: Läser just i bladet att
vargen rivit får i min barndoms
marker. Igen! Jag tycker det är tragiskt.
Under århundraden har våra förfäder lagt ner oerhörda arbetsinsatser på
att befria oss från vargen och därmed göra utkomsten för
landsbygdsbefolkningen tryggare och livet säkrare för hus- och tamdjur.
För inte så länge sedan lyckades detta! Då var landsbygdens folk i stor
majoritet.
Nu är vargen tillbaka, efter en demokratiskt process via en disneyfierad majoritet
av stadsbor, triggad och stödd av intressegrupper med specialagendor. Och
"lantisarna" är en överkörd minoritet men ska ändå ta smällen
av
majoritetens önskemål!
Till pjäsen hör att vargen inte är utrotningshotad på global nivå,
tvärtom!
(Augusti 2009)
●●●
Bilder utan ord
Vid företagen undersökning (2006) av
åldrande fotoalbum avslöjades denna sekvens:

|
Webbplatsens teknik och etik
 |
Webbplatsen är gjord i FrontPaqe 2002 och sidorna är från början anpassade för
IE. Numera (och särskilt med IE9) upplever jag problem med långa
laddningstider för vissa sidor, där Crome och Firefox är
blixtsnabba. Firefox har jag fortfarande problem med. Tabeller och
kantlinjer blir ofta konstiga. Crome har jag börjat få fason på men
teckenstorlekar/formatmallar
från FrontPage tycks inte stämma riktigt bra. Jag jobbar f n mycket med det, men det är
mycket att gå igenom och varje detalj måste provas ut, ofta flera
gånger. Inte lätt för en som är amatör på kod... Hur
sajten funkar i övriga läsare har jag egentligen ingen uppfattning
om -
hör gärna av dig om det! |
 |
Layouten är anpassad för olika skärmupplösningar och textens storlek
skall då oftast vara oberoende av upplösning och, inom vissa gränser,
"krulla ihop sig" så man slipper skrolla horisontalt beroende på
skärmbredd, upplösning och fönsterstorlek ( <span style="font-size:
10pt"> ). Använd f ö gärna F11 (funktionstangent 11 skiftar mellan normal- och
fullskärmsläge) – det gör all surfning trevligare! |
 |
Jag har alltså tagit mig, som somliga skulle uttrycka det, "orådet
före", att ofta hårdkoda teckensnittets fysiska storlek, som regel
till 8 eller 10 punkter i löpande text. Det har att göra med att jag
gärna vill ha lite mer kontroll över sidornas layout, än jag får, om
de visas med de relativa teckenstorlekar som du, käre besökare,
kanske lite slumpmässigt valt under "Visa - Teckenstorlek" i din
läsare. I nya Windowsversioner zoomar man ju dessutom lätt i
sidorna, utan att layouten kantrar [Ctrl + scrollhjul]. |
 |
Bilderna är ofta utförda med miniatyrer att klicka på för
förstoring. Som regel visas då förstoringen i samma fönster och
någon åter-länk finns inte vid bilden. För att återgå till sidan med
miniatyren måste du därför klicka på någon av webbläsarens eller
tangentbordets "tillbaka-knappar"! T ex [Alt+vänsterpil]. Syftet med
miniatyrbilder är att snabba upp laddningen av sidorna. Eftersom den
primära målgruppen för denna webbplats är "nära & kära" och alla
dessa numera sitter med bredband har jag börjat ta allt mindre
hänsyn till nedladdningstiderna... |
 |
Jag försöker efterleva personuppgiftslagen (PUL), bl a genom att
inte publicera namnsatta bilder och personuppgifter på levande
människor, utan deras medgivande. |
 |
Jag respekterar upphovsmannarätten genom att inte kopiera material
utan tillstånd och anger källor till de olika redovisningar jag gör,
där så är möjligt och lämpligt. Om materialet är skyddat av
upphovsrätt använder jag självklart vid behov ändå den s k
citaträtten: "Var och en får citera ur offentliggjorda verk i
överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av
ändamålet". I "god sed" ingår naturligtvis att ange ursprunget.
F ö är jag godgiven med att länka till platser jag hämtat
information ifrån. Om du vill ha nåt av mig så hoppas jag på
liknande bemötande! |
 |
Jag tar mig ibland friheten att använda material av karaktären "cyberspace-brus",
t ex lustiga bilder eller ikoner med okänt upphov, som dräller runt
i den allmänna e-posttrafiken. Den som känner sig förorättad får
gärna
höra av sig! Public Domain är inte ett juridiskt uttryck i
Europa, men jag hänvisar ändå här och där till begreppet. Det avser
då material vars s k skyddstid har gått ut. |
 |
Cookies utnyttjas inte av denna webbplats. Och några personalia från
besökare samlar jag inte på! Om du skriver till mig får du dock
finna dig i att hamna i min adressbok. Vilket ingen ännu har klagat
på... Popupfönster och annan oönskad aktivitet har jag
förhoppningsvis lyckats undvika på samtliga sidor. Varom inte så är
jag tacksam för påpekande! |
 |
Reklam finns f n inte på sidorna. Det har inte med något
principiellt ställningstagande att göra. Tvärtom har jag faktiskt
haft en försöksperiod med ett affiliateprogram under 2009. Tyvärr
var utbytet inte alls värt varken besväret eller de ingrepp i
sidorna som krävdes. Reklamen i kanterna av
gästboken har jag ingen makt över. Men den är rätt snäll... |
 |
Externa länkar (och några interna) i texten öppnas i nytt fönster.
Länkar i navigeringsmarginalerna öppnas i det gamla fönstret. Som
regel... |
|
Tom Dahlstedts webbplats:
Om mig
Släktforskning
Feedback
Gästbok |
©Tom Dahlstedt i cyberspace sedan 2003, på egen domän från hösten
2006. Räknarna startade i november 2009. Sidan uppdaterad
fredag 05 april 2019.
Materialet, inklusive bilderna, på denna sajt är producerat eller legalt
anskaffat av mig. Upphovsrätten är alltså min och det är inte tillåtet att utan
tillstånd använda något av innehållet. Fråga vackert så ska jag behandla
önskemålen i positiv anda! Och citaträtten - rätt tillämpad - är naturligtvis
helt OK här också...

|
|