Start Uppåt AE Lundgren Borgvik Finska viken Hjärtum Kobergstrakten Mossebo SOIC SÖ Skaraborg Vara, Falköping

Uppåt AE Lundgren Borgvik Finska viken Hjärtum Kobergstrakten Mossebo SOIC SÖ Skaraborg Vara, Falköping

Vedumstrakten och Fårdala fideikommiss i Åsle

Beklagar och skäms lite över att sidan kan se lite rörig ut i vissa webbläsare som Crome eller Firefox. Fontstorlekar och teckenstilar spökar för mig, liksom teckenfärgerna här och var...

Problemen har att göra med att mitt gamla FrontPage går dåligt ihop med vissa nyare läsare. Det har drabbat åtskilliga sidor på sajten och jag jobbar faktiskt mer med detta än vad som kan framgå av resultatet. Det handlar om ett tidsödande mixtrande med HTML-kod och -taggar. Det är inte min starkaste sida och tar mycket tid och ork. En tröst är att ni är många därute som använder IE och där funkar materialet ganska bra, även i nya versioner.

 

(Karta, Falköping)  (Karta, Vara, Laske Vedum)

Fårdala säteri/fideikommiss) i Åsle socken, Nedergården (Näregården) i Vedums socken, Bol i Eling samt St Ölstorp i Ö Bitterna har under perioder befolkats av anorna.

Vidstående karta hanteras som miniatyrbild. Kartan visas i nytt fönster (liksom ovan länkade, moderna kartor). Du kan alltså ha kartan uppe medan du studerar övrigt innehåll på denna sida. Den går ofta att förstora i ett par steg, beroende på skärmstorlek och -upplösning. Överlägget visar vad jag till dags dato vet om mormor och morfars och deras anors boenden i området. Den omfattar både det område kring Vara och Falköping som berörs här men också SÖ Skaraborg. (Den är åtkomlig även från det avsnittet.)

Låt oss först bekanta oss lite med några berörda personager. Sedan blir det lite närmare om Fårdala, Bol, Stora Ölstorp och Nedergården:

Carl Gustaf Hammarstrand 1818 - 1900 var min mormors far. Hans personalia hittar du här. CG var gift med mormors mor Aline f Fridstedt som föddes 1826 i Gårdsjö, Gillberga (S) och vars mor Lovisa (familjetraditionens och Selma Lagerlöfs Dunungen) kom frånBorgvik. Se mera om Aline här!

Morfar, Uno Andersson 1867 - 1955: Andre son till sergeanten Wilhelm Andersson, Nedergården/Näregården, Laske Vedum. Konfirmerad i Göteborg 1883-04-19. Påbörjade studier vid Chalmers, Göteborg, men avbröt dessa då fadern dog (Uno var då bara 17 år). Han övertog (senare?) gården (Nedergården) som kronoarrendator.

Mormor, Beda f Hammarstrand 1867 - 1946: Dotter till Aline och CG, född på Fårdala fideikommiss.  Äldre brodern Viktor bad till Gud om en snäll syster till blinda Emmy. Det fick hon och hon blev döpt till 'Beda' " (berättat av Lillie Dahlstedt) Beda kallades allmänt för "P", så även stundom på dessa sidor.

Lovisa Fridstedt f 1825, ogift moster till Beda. Aline (Bedas mor) var sjuklig, när Beda var i tonåren, varför Alines ett år äldre syster, Bedas "Muster" Lovisa, delvis tog hand om henne. Beda konfirmerades omkring 1882 i Särestad, där "Muster" då lär ha varit guvernant i prästgården.

Muster Lovisa verkar ha varit ett stöd för familjen Hammarstrand och följt dem ända sedan tiden på Fårdala. I en tid när gifta kvinnor inte var myndiga utnyttjade hon sin möjlighet att köpa St Ölstorp i Östebitterna. När det sedan gick på tok ekonomiskt för CG och Aline i Bol 1885 (CG hade gjort en? olycklig borgensförbindelse) så bjöd hon dem att komma och bo hos sig, mot att de skötte jordbruket. Hon testamenterade gården till Beda och hennes äldre syster Emmy, med förbehållet att CG skulle få bo där sin levnad ut. Aline dog på Ölstorp 1888, Muster Lovisa 1895 och CG Hammarstrand 1900.

En dialektal språkövning, som, återberättad, klingade lustigt och mustigt i mina bohuslänska barnaöron för mer än 60 år sedan, passar bra här:

"Ja sa' ge däk ja, sa Muster. Å hu la te mäk!" (talesätt efter en dräng på Ölstorp, som berättar om när han serverats mat av Lovisa). Det dubbeltydiga dialektala uttrycken "ge däk" och "la te mäk" skulle — i vilket annat sammanhang som helst — ha avsett en rejäl dagsedel (smäll)!


Fårdala i Åsled

Fårdala l: 3 "Fårdala"

Gården omnämns 1225 som "Farardal”. Den har varit sätesgård för ätten Lilliehöök till Fårdala samt fideikommiss inom Schefferska släkten. Förutvarande huvudbyggnad var uppförd 1792 på den gamla västflygelns plats, men blev i stort sett nybyggd 1949 ovanpå källarvåningen från 1100-talet.

Huset följer i stora drag en traditionell herrgårdsstil med ljusa panelade fasader och tegeltäckt avvalmat tak. Vissa interiördetaljer t ex tapeter överfördes till det nya huset. Den faluröda timrade köksflygeln från 1792 är delvis förändrad under 1900-talet bl a med takkupor och förstorade fönster. Byggnaden har bl a inrymt gårdsmejeri och arbetarbostad.

Norr om manbyggnaden en stor tunnvälvd källare av grå- och kalksten, som utmärker platsen för den äldsta kända huvudbyggnaden. Trädgård med terrasseringar och stora lövträd. Av 1700-talsanläggningen i övrigt återstår bodbyggnader samt delar av stallet. Stor ekonomilänga från 1920-talet.

Den högt belägna gården står i god samklang med det omgivande hävdade kulturlandskapet. [Kulturhistorisk inventering, Falköpings kommun 1988]


"Fårdala. Herregård i Åsleds sn, Vartofta hd, Skaraborgs län, på sluttningen af Gerums- och Hvarfsbergen. Godset omfattar Fårdala 1 mtl, Flittorp 1 1/8, Hofmened 2, Klefvan 3/8, Åsled 3 ½, Hagen 1/8 och Örjanstorp 1/8, tills. 8 1/4 mtl, tax. 172,000 kr., qvarn." [Rosenberg, uppgifter från 1878]


Om bebyggelsen på Fårdala har Nils Erik Beerståhl berättat utförligt i "Falbygden" nr 21 (1967). Jag har artikeln i ett särtryck.

Under 1800-talets första del ägdes gården av en kvinna, den kraftfulla Beata Christina du Rietz, änka sedan 1795 efter Ulrich Scheffer. Hon styrde fideikommisset till sin död 1833.

Ägare från 1833 var stallmästare Per Scheffer, som vid sin död 1842 lämnade ett konkursbo efter sig. Ägarförhållandena därefter är något oklara för mig. 1871 - 1779, efter CG Hammarstrands flyttning, anger kyrkböckerna kaptenen och lantmätaren A Scheffer som arrendator med C M P Scheffer som fideikommissarie (ägare).

Beerståhl anger att gården 1850 - 1917 brukades enbart av arrendatorer och sällan beboddes av ägarna.

Rosenbergs handlexikon av år 1882 säger följande om Fårdala: Fårdala. Herregård i Åsleds sn, Vartofta hd, Skaraborgs län, på sluttningen af Gerums- och Hvarfsbergen. Godset omfattar Fårdala 1 mtl, Flittorp 1 1/8, Hofmened 2, Klefvan 3/8, Åsled 3 ½, Hagen 1/8 och Örjanstorp 1/8, tills. 8 1/4 mtl, tax. 172,000 kr., qvarn.

 

Fårdala manbyggnad, som den tedde sig under Hammarstrands tid. Tvärs över gårdsplanen låg en likadan byggnad kallad köksflygeln. Avsikten var länge att uppföra ett corps de logis i fonden med de båda husen som flyglar. Vilken byggnad arrendatorn disponerade vid olika tidpunkter är inte helt klart, men det mesta talar för att Hammarstrands bodde i den avbildade västra flygeln. Foto från 1920-talet

 

 

Planlösningen i manbyggnaden (Västra flygeln) vid samma tid (Beerståhl)

 

 

Fårdala fähus med logar och vagnslider. Foto av Per Bergstrand av oljemålning av Evald Gillbrand. Målningen hängde i hallen på Fårdala under 1960-talet och visar hur det såg ut 1780 - 1927.

 

 

Fårdala augusti 2003: Amerikanskt besök av ett av CG:s barnbarns barn (t h). Manbyggnaden t v i bakgrunden.


Bol i Eling


"Eling. Sn i Barne hd, Skaraborgs län, med Vedums jernvägs- och poststation i ö. grannsn som närmsta betydligare ort. 0,19 qv.-mil eller 4,397 tnld, 10 mtl, 538 inv., 284,930 kr. fastighetsvärde. Marken dels kuperad, dels ock i allmänhet jemn med mosstrakter; skog saknas ej helt och hållet. N. delen är som kronoparken Parthall (tax. 10,000 kr.) statsegendom. Jordbruk är ortens näring. En större gård är Bol. Sn är annex till Bitterna sn (Öster- och Vester-Bitterna)." [Rosenberg]


Hilding Johansson (Bitternabygden 1978) skriver om Bol [mina kommentarer]:

"Bol skrevs Boell år 1455. År 1715 heter gården Bohl eller Billshollmen. I jb 1550 utgör Bol ett frälsehemman.

Det fornsvenska bol betyder gård. Första ledet i Billsholmen är mansbinamnet Bilder. Flera sägner finns i omlopp om Bols egendom.

Bol ägdes 1685 av generalmajor Per Hierta, ägare även av Häggatorp i Vedum. Dottern Metta Hierta, gift med ryttmästaren Abraham Reenstierna, innehade sannolikt därefter godset. Deras dotter Metta Elisabet ägde Bol år 1725. Hennes dotter Katarina Charlotta von Burguer, gift med överstelöjtnant Nils Sparrsköld, ägde därefter Bol, som då bestod av - förutom själva säteriet - Kankerukan (obebyggd tomt), Gösebo (obebyggd tomt), Bäck samt två bebyggda och ett obebyggt torp.

På 1740-talet ägde familjen även Fröstorp. 1749 såldes egendomen till adjutant Karl Gustaf Gyllengahm. Senare ägare blev 1750 löjtnant Kasper Adolf Cederholm, 1769 dottern Ulrika Eleonora Cederholm, 1775 häradshövding Johan Gabriel Creutz, 1779 major Lars Vahlfelt, som även ägde Ribbingsberg i Södra Härene, 1779 major Henrik Herman Haij, 1783 löjtnant Karl Fredrik von Wachenfelt, 1807 vice häradshövding Anders Ågren, som tidvis även ägde Åsa i Österbitterna och Ribbingstorp i Naum, 1819 dennes son Hans Timoteus Ågren, som senare bebyggde Lunnäng, kronolänsmännen A. P. Edblad och Anders Friberg, 1849 änkefru Karolina Gripenstedt, hennes syster Margareta Eleonora Rappe, 1845 J. A. Skog, 1847 Johannes Wingqvist, 1851 löjtnant Klas Adolf Bylander, 1854 Carl Wilhelm Norrman, 1857 Johannes Johansson och 1865 F. Österberg.

På 1870-talet [1871] inköptes Bol för 5.000 kr av Karl Gustaf Hammarstrand.

År 1885 förvärvades egendomen av löjtnant Karl Gabriel Adelsköld (1830-1914). Sonen Gustaf Alexander (Allan) Adelsköld [mycket god vän till familjen Beda och Uno Anderson (mormor & morfar) på Nedergården i Vedum], som blev ägare 1888; frånsålde Bäck 1899 samt vissa andra delar 1893 och 1906. Vid 1900 talets början ägde Adelsköld endast Bol.

År 1914 såldes Bol till ett tremannalag, som sålde ytterligare någon areal. 1920 övertogs 77/128 mtl Bol av Johan Andersson (född 1893) och hans svåger Henning Eliasson. År 1926 blev Andersson och hans hustru Helga Skoog ensamma ägare. Familjen antog släktnamnet Borhammar 1945. Ägare är nu [1978] sonen Karl-Filip Borhammar.

En utförlig beskrivning av egendomens byggnader och jordbruk möter i samband med Henrik Herman Haijs försäljning av gården 1783. Beskrivningen återfinns i Allmän kundgiörelse nr 1168 år 1783 och i Götheborgs Allehanda 1783 nr 74. Sundholm har också beskrivningen i sin bok om säterier i Västergötland.

Vid 1700-talets slut bestod manbyggnaden av nio rum och källare under huset. De två flyglarna var då nya och vardera 30 alnar långa. De var "til gårdens behof inredde utom en stuga". Vidare fanns två korsvirkeshus av tegel, använda som redskapsskjul, två ladugårdar för 60 - 70 kreatur samt två andra mindre hus. Av beskrivningen framgår att godsets husbestånd var i gott skick.

År 1783 uppges utsädet uppgå till 40 - 50 tunnor. Ängsmarkerna ger 300 - 400 stackar hö. Gården föder 60 - 70 kor, 7 - 8 hästar och 30 får. En torvmosse om 50 tunnland ger bränsle såväl till gården som tegelbruket. Samtliga ägor utgjorde 617 tunnland. Under gården fanns nio torp, men ytterligare 11 ansågs kunna anläggas. De årliga dagsverkena var 1040.

Den 1783 beskrivna manbyggnaden byggdes om under 1800-talet. Den 1783 omtalade källaren är kvar, och där kan man alltjämt se rester efter det gamla köket och vinkällaren. Den västra flygeln, 1783 omtalad som ny, var tidigare bebodd av gårdens rättare. Där har fru Helga Borhammar låtit inrätta ett hembygdsmuseum (Gammalstugan) med mängder av kulturhistoriskt intressanta föremål, såsom möbler, lampor, husgeråd och fotografier . Även den östra flygeln var nybyggd 1783. Den revs emellertid på 1800 talet, och inga spår finns numera efter densamma.

Trädgården var nyplanerad 1783. Den två tunnland stora parken var planterad "med unga frukt och andra trän". När Richard Hjorth besökte Bol vid sekelskiftet, beundrade han mycket fru Adelskölds "vackra rosor och liljor i trädgård och park". År 1783 fanns tre ruddammar. En sådan har legat strax utanför trädgården i söder. Bakom manbyggnaden på en liten trädbeväxt kulle låg ett numera rivet lusthus. Invid Gammalgården har gårdens gamla vällingklocka pietetsfullt satts upp i en stapel. Invid Gammalstugan finns ett äldre stenhus (troligen tidigt 1800tal). I detta fanns herrgårdsmejeriet, som dock upphörde under 1910talet. Alltjämt syns dock tydligt märken efter ostkaret. Adelsköld, som startade mejeriet, hade stor djurbesättning, som producerade mycket mjölk.

Den 1783 omtalade husbehovskvarnen har legat vid den ovan omtalade dammen utanför trädgården. Vid grävning på området har rester av kvarnstenar påträffats. Sannolikt har en väderkvarn också funnits vid torpet Kvarnebacken.

Tegelbruket, som också omtalas 1783, har legat nära Viskebäcken. Ruiner efter byggnaden fanns ännu på 1920-talet, och tegelrester har påträffats i jorden. Detta tegelbruk omtalas i berömmande ordalag 1783. Närheten till torvmossen jämte den goda leran gör, att 1.000 taktegel årligen kan säljas med god förtjänst för 40 daler silvermynt. Motsvarande mängd kostar vid andra tegelbruk 60 daler silvermynt.

Nuvarande djurladugården uppfördes på 1870-talet av dåvarande ägaren Karl Gustaf Hammarstrand. Denna byggdes som ett s. k. gjuthus eller samma typ som Elings skola, som Hammarstrand var initiativtagare till.

Sädesladugården är från 1920-talets början. Ett intressant åttakantigt stenhus står på andra sidan landsvägen mittemot ladugården. En tradition har antagit, att det skulle vara ett ridhus, men därtill är det alldeles för litet. I stället torde det röra sig om ett svinhus, där gårdens anställda fick ha sina egna grisar. Liknande anläggningar har funnits vid andra större gårdar.

Numera försvunna torp är Hackeberget, Enekullen (dessa två nära varandra), Falköping (vid vägen till Enekullen), Kvarnebacken (vid gamla E 3: an) och Friskatorpet (norr om Bol, intill nuvarande Ödmans). Andra torpnamn är numera helt okända i bygden men förekommer i äldre husförhörslängder. Hit hör Södertorpet, Nybygget, Ängen, Ledet, Sandkrogen, Prästatorpet och Skaleberget. År 1903 fanns 468 torpdagsverken, varav 82 kvinnliga.

Den 1783 omtalade krogen låg vid gamla landsvägen strax söder om jättegrytan, där vägen nu går ner mot Galmetorp. Egna enheter, som förr legat under Bol, är Enekullen, Gössebodan, Bäck, Källsängsmad, Getabrobäck och Vadet. Från torpet Kvarnebacken förvaras i [Länsmuseet, Skara] foton av gammal bebyggelse. Den torvtäckta stugan hade berget som bakgrund. Ladugården var försedd med "skonke". Här bodde stataren Carl-Johan Andersson, född i Bollebygd 1857 och anställd på Bol 1907, först som statare, sedan 1910 som torpare och till sist som arrendator. Andersson, som kallades "Glottegubben" och dog 1941, var liksom sin fader snickare. Hustrun hette Augusta Johansdotter (1861-1930).

En mindre insjö, eller kanske rättare större vattensamling, fanns förr vid den s. k. Herrebron, anlagd i samband med tillkomsten av 'Prästavägen' på 1700-talet."
 

St Ölstorp i Österbitterna

"Österbitterna. Sn i Laske härad, Skaraborgs län, n. om Herrljunga kring Uddevalla jernväg, hvilkens station Vedum ligger strax utom n. gränsen. 0,24 qv.-mil eller 5,554 tnld, 16 13/16 mtl, 317,950 kr. fastighetsvärde. Sn är i kyrkligt hänseende förenad med Vesterbitterna till Bitterna sn (se Vesterbitterna), hvilkens folkmängd utgör 1,592 personer. Kärrig, backig trakt med betydliga kala sträckor. Af gårdarna må nämnas Ölstorp. Byn Österbitterna ligger vid jernvägen." [Rosenberg]

Hilding Johansson (Bitternabygden 1978) igen [mina anm]:

"Stora Ölstorp upptas första gången i jb 1550 som ett helt frälsehemman. Enligt flera äldre forskare skulle Ölstorp vara identiskt med det i vidhemsprästens anteckningar förekommande Olafstorppä, men denna tolkning verkar numera inte övertygande. Troligen är västgötalagens beteckning en numera försvunnen bebyggelse. Vid 1600-talets början ägdes Ölstorp av major Christoffer jöransson Lilliehök till Höberg i Norra Vånga. Dottern Kjerstin gifte sig med Jon Pederson, senare adlad Stårck. Om deras första bekantskap förtäljer sägnen, att Jon var informator på Ölstorp. Den s. k. Bröllopsgrottan skulle vara ett minne från denna tid.

År 1612 anslog Gustav II Adolf till Jon Stårck flera gårdar, av vilka bl. a. Ölstorp skulle vara skattefri. Som belöning för sina insatser i kriget blev Stårck senare ägare till gårdarna Ölstorp med torpen Kroken, Ringstad och Haråsen samt Åsa. Stårck dog 1623. Hans fru bodde på Ölstorp till sin död 1640. Senare ägare var sonen, kornetten Per Stårck (död 1637), och brodern, överstelöjtnanten Isaac Stårck (död 1667). Godsinnehavet utökades 1679 genom inköp av hemmanen Stommen, Ringstad, Nolgården, Kartegården och Sköttning. Senare inköptes även Bol i Eling [min fetstil]. Kapten Per Stårck ägde därefter Ölstorp, där han dog 1683. Han begravdes i familjegraven i Öster-bittema kyrka.

Manbyggnaden på Ölstorp bestod vid denna tid av en sal, en liten stuga, tre kamrar samt kök och källare. På östra sidan låg en flygel, vilken dock uppgavs vara delvis förfallen vid en syn 1685. Den reparerades emellertid följande år. Ölstorp indrogs till Kronan vid Karl XI:s reduktion, men på särskild begäran fick den stårckska familjen behålla godset på livstid. Innehavare efter Per Stårcks död 1683 blev änkan Christina Hård af Segerstad (död på Ölstorp 1705).

Vid denna tid uppges trädgården ha omfattat 20 kappland [1 kappland=1/32 tunnland=154 m2] med olika fruktträd. På gården fanns fem ruddammar. På ägorna fanns en mindre sjö, där man fiskade gädda. Åren 1707-08 innehades Ölstorp av kapten Jon Stårck, broder till ovan nämnde Per Stårck, samt svägerskan Brita Kafle. Jon dog i fattigdom omkr. 1715. Med honom försvinner släkten Stårck från Ölstorp och Österbittema. Familjegraven i Österbitterna kyrka blev sannolikt förstörd vid branden 1781. Senare ägare blev major Carl Fromhold Tallberg och provinsialchäfern Carl Samuel Labeccius (död 1768).

Därefter följde ett antal kronoarrendatorer, såsom vice civiljägmästaren H. G. Hasselgren, befallningsmannen Gunno Almgren, gästgivaren Anders Lundgren, dennes fosterson Adolf Lundgren och kommendören Adolf Alexandersson, vilken 1866 på grund av en fordran hos Kronan erhöll äganderätten till säteriet, varigenom detta förvandlades från krono till skatte.

Senare ägare har varit greve C. O. P. Creutz 1876-84, godsägare Fritiof Friberg på Häggatorp 1884-86, fröken Lovisa Gustafva Fridstedt, som år 1900 sålde Ölstorp till Anders Svensson (död 1928). [Detta är nog fel. "Muster" flyttade till Ölstorp 1884 och testamenterade senare gården till sina systerdöttrar, Emmy och Beda Hammarstrand ("P"). Fritiof Friberg borde inte ha varit ägare 1884 - 86. Troligen såldes gården dock vidare till Svensson utan att arvingarna tillträdde. Det finns ett dokument från tingsrätten om arvingarnas anspråk på dödsboet. Får återkomma här. Vet du något om detta?]

Nuvarande ägare är sedan 1970 Ragnar Lidefelt.

Nuvarande manbyggnaden på Ölstorp är uppförd i ek 1846 och senare tillbyggd. Magasinet, som utgör östra flygeln, och ekonomibyggnaderna uppfördes 1867. Den västra flygeln, som ursprungligen hängde samman med huvudbyggnaden, innehåller bostäder. Den på stallbyggnaden upphängda vällingklockan är gjuten 1836 och har en gång varit tingsklocka i Onsjö i Larv. I trädgården finns alltjämt den ovan omtalade grottan, omramad av sex askar. En åker på gården har alltjämt det skämtsamma namnet Gateblijern. Sannolikt har någon ägare övervakat de anställdas arbete från denna plats. Andra namn är Kvarnebacken, Målebacken och Flut. Det senare ordet betyder gungfly och påminner om en sjö i äldre tid. Ett antal torp omtalas i äldre handlingar, såsom Stevara, Rangelabacke, Nolängsled, Snoggeledet och Snoggebacken. De båda sistnämnda, som tillhör 1800-talets mitt, är numera okända namn. Torpet Stevara beboddes vidsekelskiftet av godsets trädgårdsmästare."

 

St Ölstorp 1900.

 

 

St Ölstorp aug 2003

St Ölstorp i augusti 2003.

 

 


Nedergården

Morfar och mormor, liksom morfars föräldrar bodde på Nedergården i Laske Vedum. Gården har nog mestadels kallats Neregåden och Näregården (vilket är den nutida benämningen). Det finns faktiskt ytterligare en "Näregården" men den som avses ligger i/vid Hornborga by. Morfar Uno sa alltid Nedergården!

Gården var först ett underofficersboställe, sannolikt för Västgöta Dals regemente (ska kolla det så småningom). Morfars far (Isac Wilhelm Anderson) var underbefäl och senare underofficer (fanjunkare) i den indelta Armén. Som sådan hade han rätt till ett boställe för sin och familjens försörjning. Han bebodde och brukade gården som "indelningshafvare" från 1859.

Eftersom Uno inte var befäl, men ändå övertog gården, bör den ha övergått till kronoarrende någon gång under Wilhelms tid eller i samband med dennes frånfälle. Sannolikt skedde detta redan 1876, då befälsboställena indrogs i samband med en lönereform för anställda i Krigsmakten. Morfars mor, Amelie, övertog sannolikt arrendet vid makens frånfälle 1884, då Uno bara var 17 år. 1913 flyttade familjen från Vedum till Ström. Det var ett beslut som fick följder!

 

Beda och Uno gifte sig 1892 (borde varit i Bitterna kyrka). Alla Bedas och Unos barn föddes på Nedergården. Bilden nedan är från sommaren 1909 och barnet i knäet på Beda är min mor Lillie. Klicka på bilderna för förstoringar!

Jag har bitvis mera detaljerad dokumentation om Fårdala, Nedergården, Bol och St Ölstorp. Detaljerna är dock inte så betydande att jag låter dem ta plats här. Sena sejourer i Genline har uppdagat att morfars farfar var frälsebefallningsman/rättare på Koberg och Hede i angränsande del av Älvsborgs län, är även en sida därifrån under konstruktion. Den är fortfarande lite tunn men ansatsen kan kollas via länken Koberg & St Mellby

 


©Tom Dahlstedt. Räknaren startad den 5 nov 2009. Sidan uppdaterad lördag 25 april 2015.

 free counters

  free counters