Skara gymnasium och Skara skola är urgammal. Alla
”våra” prästmän i Järpås startade sin skolgång i gymnasiet där. AE
Lundgren skickades dit från prästgården i Järpås och en av hans söner
flyttade från Strömstad för att studera där (men gav upp efter ett år). Minst en av Carl Hammarstrands pojkar (Josef) gick i skolan i
Skara (möjligen "bara" trivialskolan eftersom de inte återfinns i
gymnasiets matriklar).
Påven biföll på 1220-talet Skara-bispens begäran
att få inrätta ett domkapitel i Skara varur skolan skapades. Den hade
ett mycket stort anseende vid medeltidens slut och blev inkörsporten
till universitetsstudier. När sedan Gustav Vasa drog in kyrkans egendom
till Kronan blev också skolan skral.
På Gustaf II Adolfs tid blev det ett uppsving igen
och Skara fick 1641 sitt fundationsbrev och inkomst från Kyrkans hemman
anslogs åt lektorerna. Ett skolhus byggdes - alla undervisades i samma
rum. Eleverna utgjorde mer än hälften av den bofasta befolkningen och
många var vuxna män — man slapp utskrivning till militärtjänst om man
var student. Redan på 1600-talet kunde man använt Natanael Beckmans
kända ord "En stor skola i en liten stad."
1700-talets senare del blev en storhetstid i
skolans historia. Jesper Swedberg var en av stormaktstidens
personligheter och med honom som biskop kom Skara i rampljuset. Genom
lektorerna Sven Hofs och senare Peter Hernquists insatser blev staden
ett av landets viktigaste kulturcentra efter Stockholm och
universitetsstäderna. Peter Hernquist gav naturvetenskapen och inte
minst medicinen ett uppsving, skapade Veterinärinrättningen och gav
Skara en liten medicinsk fakultet nästan i klass med Uppsalas och Lunds.
Under 1800-talet pågick en nära nog ständig
reformverksamhet. Nya läroverkstadgar kom 1807, 1820, 1849, 1859, och
1878.
Under första hälften av 1800-talet fanns
fortfarande två skolor i samma skolbyggnad: Lärdomsskolan och gymnasiet
- Skara skola och Skara gymnasium. När dessa skolor 1833 flyttade in i
en ny skolbyggnad omfattade dessa Skara gymnasium fördelat på två
avdelningar samt Skara Högre lärdomskola och lägre Apologist-skola med
fyra klasser i den förra och två i den senare. Antalet elever i
gymnasiet var i början av 1800-talet 50-100 och i lärdomsskolan nära
200.
1849 års läroverksstadga gav förutsättningar för
ett s k elementarläroverk, som bildades 1850. Benämningen högre allmänt
läroverk antogs 1878 och kom att bestå till 1965.
Gunnar Wennerberg var den namnkunnigaste av
Skaraläroverkets lärare (1849-1864), även under Skaratiden skald och
kompositör och senare ecklesiastikminister och landshövding.
Vid 1800-talets början verkade de båda skolorna i
det gamla skolhuset öster om domkyrkan som efter 1719 års brand
renoverats och byggts till med en övervåning. Skara skolhus var
emellertid trångt, mörkt och kallt. Det var därför med stora
förväntningar son man flyttade in i en ny byggnad i gult tegel strax
söder om domkyrkan år 1833. Skolsalarna var försedda med kakelugnar och
innanfönster.
Då elevantalet ökade från mitten 1800-talet revs
det ”nya” skolhuset och ersattes 1871 med ett nytt på samma plats (idag
Djäkneskolan).
Elevantalet varierade mellan 300-400 elever, varav knappt hälften tillhörde gymnasiet. De flesta kom utifrån och bodde
antingen i skolhushåll eller i inackorderingshem.
Den övervägande delen elever kom från familjer i
samhällets mellanskikt, t ex lantbrukare, hantverkare, handlande och
lägre tjänstemän.
År 1905 fick även flickor
tillträde till studier vid läroverken, till en början endast i
realskola. På 1920-talet började flickor att antas även till gymnasiet,
men först i 1928 års läroverksstadga blev detta allmänt.
Dessförinnan hade på lokala och privata initiativ
inrättas flickskolor under 1800-talet. Exempel på det är
Fruntimmersföreningens flickskola i Göteborg från 1817, Wallinska
flickskolan i Stockholm 1831 och Åhlinska flickskolan i Stockholm 1847.
Wallinska skolan fick 1870 landets första
gymnasieklass för flickor och genomförde studentexamen för flickor 1874.
Läroverk för flickor öppnades efterhand, t ex i Malmö 1884.
De första samskolorna startades på privata
initiativ under 1870-talet.
Den naturvetenskapliga och tekniska utbildningen
var länge eftersatt. Polhem grundade 1697 ett ”laboratorium mechanicum”
för utbildning av blivande tekniker. Den förde en rörig och tidvis
tynande tillvaro. 1798 startades en mekanisk skola, men eleverna var
okvalificerade eftersom inträdeskrav saknades. 1827 öppnades
Technologiskt Institut i Stockholm och 1829 Chalmersska
Slöjdskolan i Göteborg
Flera tekniska skolor etablerades i
industrialismens spår under 1800-talet. Slöjdskolor uppstod under de
första decennierna men utbildningen hämmades av att man fick utbilda
eleverna från grunden i läsning och räkning. Efterhand som folkskolan
började ge resultat och realämnena vann insteg i gymnasieutbildningen
skapades bättre förutsättningar.
1851 - 1854 inrättades tekniska elementarskolor i
Malmö, Borås, Norrköping och Örebro.. Tekniska Institutet ombildades
1876 till Tekniska Högskolan med inriktning på maskinbyggnad, kemi,
bersvetenskap, arkitektur samt väg- och vattenbyggnad.
Chalmers har sitt namn efter William Chalmers (1748
- 1811), direktör i svenska Ostindiska kompaniet. Den har sitt ursprung
i den "Industrie-Skole" som invigdes i Göteborg den 5 november 1829 -
helt bekostad av medel som testamenterats av Chalmers. Vid starten hade
skolan tio elever och tre lärare. Undervisningen omfattade matematik,
fysik, kemi (även laborationer), kemisk teknologi, tillverkning av
mekaniska modeller samt ritteknik. Skolan växte och fick med början 1836
att få visst understöd från staten. Namnet ändrades 1882 till Chalmers
tekniska läroanstalt och 1914 till Chalmers tekniska institut. Efterhand
inlemmades skolan i det statliga utbildningsväsendet och blev teknisk
högskola .
Från 1918 inrättades även tekniska skolor på
gymnasial nivå. Dessa skolor bildade det tekniska läroverket och
hade såväl ett treårig tekniskt gymnasium som en tvåårig teknisk
elementarkurs.
1826 inrättades Göteborgs handelsinstitut och 1865
Schartaus handelsinstitut och 1909 Handelshögskolan i Stockholm. 1923
tillkom Göteborgs handelshögskola.
Under tidigt 1900-tal startades handelsgymnasier i
Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Örebro och öppnades ett mindre antal
handelslinjer vid real- och mellanskolor.
Denna utfördes väsentligen vid universiteten.
I Skara grundades Sveriges första
veterinärinrättning 1775. Grundaren, lektorn vid Skara gymnasium, Peter
Hernquist, var Linné-lärjunge och utbildad till djurläkare i Frankrike.
Carl Dahlstedt utbildades här och tog examen 1885. Möjligen fick också
hans son, Sixten, sin utbildning i Skara.
1810 bildades Karolinska institutet i Stockholm.
Förlag att koncentrera all medicinsk utbildning dit från universiteten
fick stor opposition och skrinlades.
1867 övertog Farmaceutiska institutet i Stockholm
apotekarutbildningen från Karolinska.
Katekesläsning krävde läskunnighet och klockaren
skulle vara duglig att undervisa. Han hade dock ingen skyldighet att
hålla skola för socknens barn om man inte tog initiativ och anlitade
honom. Föräldrarna hade ansvaret att se till att barnen inte växte upp i
okunnighet och under första hälften av 1700-talet försökte de ofta
själva lära barnen läsa. Bland läromästarna fanns ändå ofta klockaren
eller någon annan läskunnig, t ex någon student eller gammal soldat.
Läsning i bok och att utantill kunna diverse katekes- och bibliska
texter fordrades för att konfirmeras och bli ”admitterad” till
nattvarden.
Mot slutet av 1700-talet börjar skolor med
regelrätt undervisning inrättas, vilket krävde att särskilda
”läsemästare” anställdes. På schemat står katekes och läsning men också
ibland skrivning och räkning. 1798 kom ett utkast till folkskolestadga
med ämnena kristendom, innanläsning, skrivning, räkning, historia och
geografi.
Den första allmänna folkskolestadgan byggde på
utvecklingen och erfarenheterna från de senaste 100 åren, kom 1842 och
anbefallde sockenskolor inom fem år. Skolorna inrättades nog, men
primitiva lokaler var länge regel och med resurser i övrig, liksom med ”alla
barns inställelse”, blev det i början sämre beställt. 1858 delades
skolan upp i småskola och folkskola. 1878 års undervisningsplan och 1882
års folkskolestadga skapade en klassindelning med två småskoleklasser
och fyra i folkskolan.
Inte förrän i 1927 års läroverksreform anknöts
läroverken till folkskolan, skolväsendet blev därmed en helhet och hela
samhällets angelägenhet.
De övre samhällsklasserna intresserade sig från
senare delen av 1700-talet mycket för folkbildningen och enskilda skolor
inrättades på privata initiativ i städerna och senare ofta på
landsbygdens bruksorter. Domar Skafte om Borgvik:
”Bruksskolan är Borgviks första
egentliga skola och därom skriver Fr. Carlsson följande: ‘Vid denna
tid - alltså på 1830-talet - började bruks patronerna ivra för skolan
för att bereda undervisning åt bruksbefolkning ens barn i första hand.
Här finna vi ett mycket vackert drag av brukspatron Per Schagerström;
han hade låtit å Södra Herrgården inreda ett rum till skolsal för sina
söner 1830; men vissa tider av året uppläts denna sal till skola för
bruksbarnen, där någon lärare eller lärarinna undervisade utan att
vara anställd av församlingen, ty denna undervisning bekostades av
bruks patronen. Detta var den s k bruksskolan, som i denna form pågick
åtminstone i 12 år. Sannolikt pågick den åtskilligt
längre.
Som skolsal användes periodvis
sockenstugan, hyttan - en stuga nedom kyrkan - samt ett par salar i
Parken men detta ligger både före och efter bruksskolan i tiden. I så
måtto var bruksskolan av intresse, att den även var en ‘flickskola’. Bruksägarna hade tidigare anlitat informatorer för sin ungdom eller
skickat bort dem för skolutbildning,så var exempelvis förhållandet med
Olof Schagerströms söner. På sockenstämman 1831 anmärktes med
tacksamhet, ‘att brukspatron under det sist förflutna året låtit 52 av
församlingens barn begynna den växelundervisning, som han anställt och
uti egna rum för sina söner inrättat’.
Det var naturligtvis svårt att väcka
allmogens i Norra Borgvik intresse för något så i deras tycke onödigt
och dyrt som en skola. I den mån de själva kunde lärde de sin ungdom
att läsa. Den mesta kunskapen i denna konst fick ungdomen från början
genom katekesförhören, de s.k. katekisationerna och dessutom ålåg det
klockaren att ‘lära barnen att läsa i bok’, en konst, som det är
tveksamt om klockaren alltid var mäktig. Allmogen anlitade dessutom
kringvandrande ‘läsemästare’ som gick omkring i stugorna och lärde
barnen läsa. ‘Bland sådana personer hava namngivits en Ås från
Gillberga, en Olof Sandelius från sannolikt Grums, en Hassel och en
Hallen, den sistnämnde en tid som lärare i sockenstugan.
Olof Sandelius var en avsigkommen
student, som bragts på fall genom dryckenskap och var ännu såsom
gammal skolmästare rätt svårt begiven på rusdrycker. Han höll till
mest i norra delen av socknen och har genom att pränta namn och verser
i böcker och på gamla klockfodral etc. lämnat åtskilliga sådana
minnesmärken efter sig; hos Lars Olsson i Åsterud finns en sådan
klocka. Denne Sandelius läste med barnen, var mycket flitig med att
undervisa och skötte sitt åliggande med kraft. Kl. 8 om morgonen
började skolan och med få rastestunder höll den på ända till kl. 6
e.m. För att barnen skulle komma upp i tid om morgonen, gick denne
nitiske och originelle skollärare omkring i hemmen och väckte kl. 4 på
morgonen. I arvode erhöll han 12 skilling om året för varje barn och
kosten i stugorna."
